Stel är bra!

Om jag fick en krona för varje gång jag hörde någon säga till mig "jag är så stel" skulle jag kunna ta en långsemester på någon söderhavs ö. Vad är det med stelhet som får oss att känna oss så odugliga, nästan skamfulla? Och vad är det vi egentligen refererar till när vi säger stel.

Härom helgen mötte jag en härlig, vältränad, energisk kvinna som upprepande gånger berättade att hon måste göra något åt sin stelhet. Hon löptränade kontinuerligt och menade att hennes löpträning gjorde henne stel men att hon aldrig fick taget sig samman till att stretcha ordentligt.

En annan berättade om hur han kände sig stel i sätesmusklerna och detta hindrade honom från att röra sig smidigare. En tredje kände sig hämmad av en konstant stelhet i och omkring nacken. Listan skulle kunna fortsätta, de flesta som kommer till mina yogaklasser säger att de känner sig stela och att de hoppas att yogan ska hjälpa dem med att bli mera flexibla.

Men vad är stel?
Vi använder ofta ordet stel för en känsla av restriktion i kroppen och för de flesta är känslan av stelhet, spänningar som uppstått under år av att ha ett begränsat rörelsemönster.
Men begrepp som stel och flexibilitet måste alltid ses i ett sammanhang för att kunna förstås.

Kvinnan som löptränade var både smidig och energisk, i hennes rörelsemönster fanns ingenting som fick mig att associera till stel eller spänd. Nej visst, hon kunde inte få sin häl ända ned mot skinkan när hon i en position där hon låg på magen böjde knäet för att stretcha ut framsidan av låret. Och likadant kunde hon inte heller nå ned till golvet när hon gjorde en stående framåtböjning utan att först böja i knäna men annars var hon full av kraft. Hon rörde sig smidigt upp och ned från golvet och hade en fin hållning. Hon var stark och rörlig så vad var det som fick henne att uppleva och se sig själv som stel? Vad fick henne att tro att måttet på sundhet handlar om att kunna nå sina tår i en framåtböjning?

Yogalärare och biomekaniker Jules Mitchell är en av dem som har en liten annan infallsvinkel på definitionen av stel, och som just nu omvandlar sin doktorsavhandling om stretching till en bok "Yoga Biomechanics: Redefining Stretching",  (som vi är många som gläder oss till utgivningen av i 2017).
Jules Mitchell säger "Stel är bra!" Med detta menar hon att vår bindväv är sund när den stel. Det är det som skapar integration och kraft i våra rörelser. En bindväv som mister sin stelhet och befinner sig i det mekaniska området som kallas plasticitet har svårare att distribuera rörelse. De många extrema positioner som finns inom yoga hjälper oss sällan i vår vardag, då de inte nödvändigtvis gör oss starka i ytterlägen.

Att förstå skillnaden mellan stelhet i vävnad och spänningar. 
Spänningar är obalans. Muskler och vävnad som fasthålls i korta eller långa lägen beror ofta på att vi har en belastningshistoria som hämmar full rörlighet i våra leder även kallat rörelseomfång. Dessa spänningar är bäst hjälpta när vi stärker oss i ytterlägen och därmed skickar signaler till nervsystemet att vi har kontroll. Stretching är ett sätt att bland annat reorganisera bindväven och förbättra flöde men passiv stretching har inte stor effekt när det kommer till ökad rörlighet enligt exercisescience. Vill vi bli bättre på att röra oss, behöver vi röra på oss! Sedan beror det på vad vi gör och vill. Kroppen formas av det vi gör mest så att vi helt enkelt kan bli ännu bättre på det. Är du en seriös löpare vill du vara stel. För det är stelheten som ger dig kraft i rörelsen, inte att du har en hardcore stretchingpraxis och i synnerhet inte innan du ska ut och springa. Studier visar att folk som löptränar presterar sämre och är mera skadebenägna om de stretchar innan de springer.

En cyklist hänger över styret i en extrem framåtböjning och kroppen formas genom att skapa korthet i nacke och lår. Detta gör cyklisten bättre till att vara i den extrema positionen som krävs för att kunna sitta i flera timmar på en tävlingscykel.

Så vad vi gör och vad vi vill är viktiga frågor att ställa oss innan vi ursäktar oss eller frustreras över att vi är stela. En annan sak att ta i betraktelse här är också att vi alla föds med olika mängd av elastan i vår bindväv. Förhållandet mellan collagen och elastan är avgörande för hur elastisk din bindväv är. Det vill säga att det att du når ned till tårna är inte för att du är en bättre människa men för att du helt enkelt har de fysiologiska förutsättningarna att kunna göra det men att du kan göra det betyder inte nödvändigtvis att du är stark nog till att gå upp från golvet utan att ta i med händerna.

Är du spänd eller är du stel? Vill du bli en bra långdistanslöpare? Tränar du till Vätternrundan? Eller är ditt mål att göra spektakulära selfies;)? Då behöver du kanske anpassa din stretching så att det passar och släppa taget om idén att flexibilitet är det ända sanna.

http://www.julesmitchell.com/stretching-and-muscle-control/

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19050648

http://sportsmedicine.about.com/cs/flexibility/a/aa022102a.htm

Att vara en kritisk yogalärare

Då och då stöter jag in i artiklar om hur yogan kan utöva underverk. Hur olika positioner kan kurera olika typer av problemställningar och hur yogan kan förbättra sportprestationer, lätta depression, öka intellektuell prestanda eller kurera en dålig rygg.

Vi yogalärare skapar yogapass, workshops och kurser baserat på vad vi lärt av våra yogalärare. Ofta handlar våra teman om att öka välmåga, få bukt med till exempel; olika smärtproblem, dålig hållning, öka självförtroende, leva mera helt och prestera bättre. Eller hur? Och vi älskar själva att delta på pass och kurser som utlovar ökad kunskap och välbefinnande.

I de år jag har jobbat som yogalärare har jag baserat mina pass och salufört yogan på grundlag av vad jag lärt av lärare och vad jag har läst i böcker och ute på nätet. Hur skulle jag kunna annat? Här är ett urval av påstående som jag lärt och fört vidare:
Twist verkar detoxande.
Bakåtböjningar stimulerar binjurarna och ger dig ett adrenalinrush.
Huvudstående förbättrar tallkottskörtelns funktioner.
Du ska inte göra inversioner när du har mens.
Stel är inte bra. Flexibel är bra.

Följ gärna länken och kolla svaren på dessa påståenden! :) http://sequencewiz.org/2015/07/15/can-twists-detox-the-liver/

Vi yogalärare har ingen formell utbildning. Och även om det står till exempel anatomi, fysiologi och biomekanik på schemat i vår yogalärare-utbildning kan vi inte med säkerhet veta att de som undervisar oss är uppdaterade eller baserar sitt material på tillförlitliga källor. Vi kan inte heller vara säkra på att de konklusioner de gör är baserad på reell kunskap och inte förtolkade att anpassa yogan.

Jag hörde en intervju med Jules Mitchell av Yoga and Beyonds, Ariana Rabinowitch där de diskuterade vilka standarder som man kunde tänka sig för att vi yogalärare skulle kunna undervisa utifrån en mera tillförlitlig kunskapsbas. Jules Mitchell tyckte det var svårt att sätta upp regler för vad en yogalärare-utbildning skall kunna för som hon sade, det är inte reellt att tvinga en yogalärare igenom en 5 års utbildning i biomekanik eller annan akademisk utbildning för att kunna undervisa. Hon menar också att det som gör yogan så tillgänglig är att det inte krävs någon längre akademisk utbildning och att detta gör att vi så att säga bara kan kasta oss ut i det och få våra erfarenheter undervägs.
Att det är just så är jag själv väldigt tacksam för. Jag skulle inte kunna ha mitt drömjobb annars. :)

Men även om jag håller med Jules Mitchell att det kan vara svårt att sätta standarden för vad man ska lära i en yogalärare-utbildning finns det något jag önskade jag fick lärt mig från första början och det handlar inte om mera anatomi, psykologi eller konsten att ge justering det handlar om att tänka kritiskt. Att lära hitta tillförlitliga källor och att veta hur man ifrågasätter dessa källor. Att våga ifrågasätta olika påståenden eller yogamyter om du så vill.

Väljer vi att köra en detoxworkshops eller en yogakurs för löpare är vårt material då tillräckligt underbyggt, baserar vi vårt material på tillförlitliga källor eller undervisar vi utifrån hörsägen och vedertagna föreställningar?

De artiklar jag nämnde i början till exempel har förmodligen blivit skrivna i god tro, grundade på påstående som vi är vana att höra och läsa om i olika yogasammanhang. Vi vill så väl. Vi vill att bakåtböjningar ska lätta depressioner, att twist ska verka utrensande, att yoga ska göra oss till bättre löpare eller förhindra att vi någonsin mera får ont i ryggen.
Men jag tror att vi är där nu då det är dags att inse att yogan inte är en mirakelkur och att det som oftast kräver komplexa åtgärder för att förändra olika problemställningar oavsett på vilket plan dessa problemställningar befinner sig.

Dess längre in i kroppens vildmark jag beger mig dess mer viktigt känns det att jag har packat ordentligt.
Att i böcker och artiklar kolla in källanvisningar kan vara en bra början. Finns det inga källanvisningar i texter som gör krassa påståenden brukar jag att kolla upp ämnet från flera håll. Att  läsa studier och forskningsresultat känns bra att göra även om jag inte förstår allt eller är utbildad i ämnet. Det ger mera ödmjukhet och det är svårare att göra påståenden vilket jag tycker känns bättre både för mig själv i min egen praxis och inför mina elever.
Att våga låta bli att lova guld och gröna skogar men att investera i en bra ryggsäck.

Här nedan följer några länkar till sidor där man kan söka på ämnen och kolla vad olika studier har att säga. Länkar också till Jules Mitchells blog och Todd Hargrove som jag tycker har mycket intressant att komma med. Det finns helt klart flera både siter och folk som sitter på tillförlitligt material och när man väl börjar att spåra leds man ofta vidare till nya vattenhål.

http://www.amjmed.com/
http://www.acsm.org/
http://www.mayoclinic.org/
http://clinics.org.br/index.php
http://www.arianayoga.com/julesmitchell/
http://www.julesmitchell.com/blog/
http://www.bettermovement.org/blog/

Sann stabilitet kräver mobilitet

Det finns idag i olika sammanhang där vi arbetar med att stärka och rehabilitera kroppen ett stort fokus på stabilisering. Vi pratar om att stabilisera leder och core och förväntar att detta löser många av de olika issues som vi dras med.

Jag är väldigt inspirerad av människor inte bara inom yogan men inom andra olika fält såsom rörelseterapi, funktionell träning och fysiologi. Många av dessa människor har dykt djupt ned i olika forskningsstudier och har lång erfarenhet bakom sig i sina respektive fält. Deras teorier och arbete går bland annat mera ut på att öka styrkan i rörelse och inte fixera kroppen i ett konstant neutralt och stabilt läge. 

 

Detta tilltalar mig och verkar förnuftigt utifrån mina egna erfarenheter. Som praktiserande yogi har jag allt för många gånger blivit instruerad att skapa stabilitet i olika positioner. Att stå stilla i och gå in och ut ur positioner samtidigt som jag strävar efter stabilitet i lederna. Denna spänning har aldrig känts helt bra för mig. Det har upplevts tillkämpat och anspänt eventuellt har jag kompenserat med överrörlighet någon annanstans i kroppen och jag har haft svårt att koncentrera mig på andningen och den mera somatiska sidan av yogan.

Vår kropp är i oavbruten rörelse också när vi är stilla som vi just har sett. Vår ryggrad till exempel rör sig även när vi sitter helt stilla, påverkad av andningen och andra krafter som den är. Vi befinner oss alltid i det som i biomekaniska termer kallas för ”postural sway”. Att genom anspänning hindra dessa rörelser är onaturligt. 

 

När vi är centrerade vet varenda led och därmed muskel vad den behöver göra när och var. I en oavbruten dans mellan flexion, extension, lateral böjning och rotation hittar kroppen ut och in genom centrum utan att vi behöver ansträngt spänna upp någonstans.

Föreställ dig att din ryggrad är lite off centrum och du börjar att ”hålla in magen” för att stabilisera core. Det som nu händer är att du skapar en spänning i en snedbelastad position. Ryggraden och alla dess muskler fasthålls i ett obalanserat läge som förstärker ditt hållningsmönster istället för att som det var tänkt skapa mera hälsa. 

 

Bättre än att försöka att till exempel stabilisera ryggraden är att ge tillbaka ryggen sin rörlighet i alla dess riktningar.

Att lossa både på spänningar och att stärka upp delar som är överrörliga med muskelaktiverande rörelser förbättrar nervsystemet i området. Detta kan göras med dynamiska stretch, excentrisk, isometrisk och koncentrisk kontraktion. Dessa olika aktiviteter kan läggas på i princip alla yogapositioner, ja utan savasana förstås;) Att använda yogapositioner till att öka vårt rörelseomfång (det vill säga den rörlighet du har muskulär kontroll över) och sluta sträva efter att hitta neutral i varje position är enligt mig sann stabilitet.

Här nedan följer ett förslag på att gå upp och ned i uttanasana, framåtböjning. Att jobba med flexion i ländryggen på upprullning. Jobba sig upp och ned kota för kota och ta ut rörelserna åt alla håll. Muskler aktiveras både i koncentrisk, excentrisk och isometrisk kontraktion och för att ge mig själv ytterligare action använder jag ett par 1 kg hantlar. (böj gärna lite i knäna om baksidan av benen gör för mycket motstånd, annars är det här även en superbra övning för styrka och mobilitet i benen.

How I walk the talk

The first time I came in contact with Katy Bowman was when listening to a podcast on "Yoga and Beyond". I was hooked from the start when Katy Bowman with her significant, a bit rasping voice trow me back to where I belong, The Nature!

With simple statements and undeniable scientific facts she lined up the consequences of modern life and what we, who is trapped in its crazy zoo, lack of what she calls movement nutrions.

Katy Bowman is a biomechanist which in short means that she research how loads and forces are transmitted through the body. (read more here)

Her point is simple, we are starving from nutrious movements in the same way we can starve from good foodnutrions and the body respons by getting weak, injurieprone and prone to dysfunctions and ailments. We are out of order, our digestion suffer, we have trouble to reproduce, to give birth, we suffer under stress and feel alien to our body.

For not so long ago we lived in and from what nature gave. We have been hunters-gatherer for almost 90 procent of the time we´ve been living on this planet and there are only a few populations left today that lives as hunters-gatherers.

Bowman states in her book "Move your DNA" (buy it now!!!!);

"Most cells depend heavily om mechanical stimulation. The loads placed on the body via movement translates into loads on the cells themselves, which create cellular data, and it is at this level that change-in form of strenghts, densities, and shape-occurs. we use the word disease to imply that something has gone awry in our bodies; but as I said before, more often than not our bodies are simply responding normally to the input they´re given./....../ Movements provides information for the body. Movement is an epigenetic factor. Our movement enviroment has been polluted,so to speak, and we got the bodies to match."

I can´t explain why I get so excited about this. But maybe becuase it feels like a call  home.

The reason why I love yoga so much is becuase it brought me back to my body. But to only have this connection when I´m on the yogamat isn´t enough.

And as I also have experienced lately, its not preventing me from feeling weak and develop ailments.

In her book Katy suggest different things to get the precious movementnutritions everyday and the whole day through.

And I have asked myself, how this was possible to do for me without having to move back to a cave and live on roots and nectar? Below I show you how I walk the talk! :)

1.

Office time! Work in many different ways and change positions frequently.

​

 

​

 

​

2.

I have thrown out all my shoes with a heel and now walk as much barefoot as I can or in barefoot shoes.

​

3.

Sleep on the floor with no pillow. (the pillows in the picture is garnish;)

​

4.

Move as much as I can.

​

 

​

5.

Sit on the floor or on the ground when eating and doing stuff.

​

Today everything I do is a way to give my body the nutritions it needs, yoga is still a beloved part of that but there is so many more ways to get embodied and I´m very grateful to Katy Bowman that she pointed out the way back home for me!

Do you dare to challenge what you have learned to be right in yoga?

​

In her blogpost Biomechanics # Anatomy Jules Mitchell discuss one of the big untouchable queings most of us yogapractioners and yoga teachers have learned in class or our teacher trainings (and now keep teaching with an almost nervous insistence to our own students); the one about the knee pointing straight forward when in a bent position. I have learned it to be the best way to keep the knee joint safe according to how loads are distributed best through the bones.

Its not wrong but as Jules Mitchell points out in her blog it should´nt be the end of the story.

Biomechanics is about how loads effects the body.

Many of us have developed postural habits that load the body in ways that now makes us feel less than optimal. Compensatory patterns drives the body and may have done for so long that we think its the body natural state.

If the patella (kneecap) is slightly dislocated, maybe effected by years of walking with a particular gait pattern, it will create a situation where the knee will loose its optimal range of motion and probably find itself on a new bony surface that creates friction. Ouch!

If we take this pattern with us when performing a warrior 2 it will do more harm than good and then its definitly a good option to learn to align the knee straight forward (as long as we also consider other important "dots" in the equation such as the feet placement etcetera).

But though the knee may experience its biggest or most common range of motion in extension and flexion the knee joint is as Jules Mitchell explain a " bicondylar hinge joint with six degrees of freedom (flexion and extension, external and internal rotation, varus and valgus angulation, anterior and posterior glide, medial and lateral shift, compression and distraction)" And her point is that if you are only working the knee joint in one type of movement it can actually be more damaging for its ability to withstand loads in other joint positions.

​

When my kids where younger we trained taekwondo together in a club. And it have confused me a bit when I in martial arts learned and have seen movements and stances where the angles in the knee joints is what we in yoga learn as being unsafe and potentially pro to injuries.

​

When moving in for example taekwondo, Tai Chi or Qi Gong they sometimes go far over the knee or let the foot angle inward or outward while they bending deep in their knee seemingly following a whole bunch of other rules than those we see and learn in our yoga practice.

If I remember it right from my glorious ;) but very short career as a taekwondo power mama, alignment never got discussed. What got discussed though was how the body related to the center of mass and flow of energy.

I´m not a bio mechanist (when checking out the education I got really discouraged, there where simple to much math and physics for me) so I trust a smart women as Jules Mitchell to translate the mystical codes from the bio mechanical sheets to me. And though I don´t understand the math, it makes sense to me when Jules Mitchells says that our bodies are designed to move in numbers of ways. It makes sense that a joints ability to move in different ways is not potential harmful unless you throw some weird loads and frequent repetitions into the cocktail.

So do we dare to jump out and try to experience new angles in the knee joint when we for example doing our warrior 2?

We should! But first we have to set something straight.

You can´t isolate the knee from what happens in the foot and in the hip, it´s all about loads remember;) so how we position the other joints and activating our muscles is important for our ability to improve ROM (range of motion) in the kneejoint in the most safe way.

If your foot is collapsed while turning it inwards your knee will follow and equally collapse inwards. That is not an optimal load for your bones and this will strain the ligaments and tissues in an unhealthy way at least when done over and over again.

How mobile you are in your hip joints will also effect how deep you should go when bending your knee. Maybe you have to make a shorter stand and/or angel the back foot inward to some degree.

And maybe you also have to take the amount of time in consideration. Are you in the mood for a practice with long holds or are you in the mood for moving?

I think my dear and awesome teacher in taekwondo learned me something really useful that may be as good as this yogic obsession with straight lines (and I´m the first one to admit how desperate I have tried to follow the yoga regiment of straight lines!!) and its about how to find and move from your center in any position. A collapsed foot is an uncentered foot, as a collapsed knee is an uncentered knee.

But a knee joint that are able to move in and out from the center, adjusting to the various load transmitted trough it, is a safe and happy knee joint.

In the following video I vary the placement of the front foot in standing side angle pose and reversed warrior. When you try it your self it is most important that you engage the muscles in the feet and in your leg and working with an slightly isometric contraction between the feet in order to let the bones transmit force in the best way.

(If you feel any discomfort I trust you are wise enough to just let it be an interesting questioning of all the shoulds we have learned in in yoga.)

Want to try it? :)

Är du smärtfri eller är du bara snygg att se på?

Vad innebär det att vara fit?

Jag vet att jag har en tendens att bli lite besatt;) Det ligger nog i min natur. Om något tänder mig så ger jag mig hän i hundra åttio.

Igår vara jag ute och gick i skogen, (som du vet om du har läst tidigare bloggar så är det där du oftast kan hitta mig när jag inte undervisar, står på yogamattan eller som nu sitter och skriver vid min dator, supergott liv, ja jag vet:)

Jag var barfota, (som vanligt det också;) och njöt hur fötterna sjönk ned i den mjuka mossan, formade sig runt stenar och kände tallbarren som samlat sig på den slingrande rådjurs-stigen. Jag hade hittat massor med kantareller och blåbär och nu gick jag och hittade nya stigar i den stora skogen där jag bor. Då det var en dagsutflykt hade jag tagit med ryggsäck med lunch och annat som kunde vara bra att ha. Men efterhand fick jag mer och mer ont i ryggen. Jag tog ryggsäcken på huvudet istället, hittade balansen i kroppen och fortsatte min vandring.

Det fick mig att tänka på en bok jag läser nu av Kathleen Porter. "Natural posture for painfree living".
I boken visar hon en mängd bilder på kvinnor och män som bär allt ifrån bord till granitstenar på sina huvuden. Vi har alla sett dessa bilder från länder där de lever under andra förhållanden och där deras överlevnad fortfarande är beroende av deras kroppsliga styrka och förmåga. Jag tror inte Kathleen Porters agenda är att glorifiera dessa människors i vissa fall hårda livsvillkor men hennes poäng är viktig.

Dessa människor lider inte av många av de smärtproblemställningar som vi lider av här i västen. Högt upp i ålder besitter de närmast samma styrka och mobilitet som de haft under hela deras vuxna liv. Och de har ofta en otroligt vacker hållning. När man sätter bilder på olika människor från vår moderniserade tillvaro bredvid människor från rurala områden talar det sitt klara språk. Vår kroppshållning är katastrofal och många av oss lider av dåliga ryggar, höfter. knän, axlar för att inte tala om en mängd livsstilssjukdomar där cancern toppar bredvid hjärtsjukdomar .

Vår strävan efter bekvämlighet har gjort oss så svaga, så lätta att få ur balans.

Och vad vi gör för att lösa det här är att utveckla ergonomiska stolar, ortopediska inlägg, mediciner som dämpar symptom, material som kan implanteras i kroppen där inte kroppen själv kan stödja sig eller fungera som den ska som i knän och höfter. Vi stelopererar och skär bort brosk och vävnader och försöker efter bästa förmåga att hjälpa kroppar att fungera hjälpligt och utan för mycket smärta.

För oss som det inte har gått så långt för råder andra bot. Fitness och gym, löpning och cykling, yoga och annan typ av träning. Vi lever ett stillasittande liv men  försöker kompensera detta genom några timmars träning varje vecka.
På facebook kan man se resultat av andras mödor. Folk som har gått ned 20 kilo, som har tränat upp sixpack och skinkor av stål, eller som nu bemästrar komplicerade yogapositioner. Men är detta att vara fit? Skulle dessa människor kunna bära en gäng granitstenar på huvudet utan att få ont i nacken och ryggen. Eller hur är deras hållning när de står och väntar på sin tur i kön till kassan?

Är de smärtfria eller är de bara snygga att se på?

Jag tror att det är oerhört avgörande för oss om vi vill må bra att för allvar sätta luppen över vår livsstil. Vi måste förstå att varje val vi gör har en mekanisk effekt på våra celler som i sin tur resulterar i en reaktion. Detta kallas "mechanotransduction". Hur vi rör oss eller inte rör oss påverkar vilka kemiska signaler som utsöndras och kan också påverka cellkärnan och därmed dna. Vill du veta mera om detta rekommendera jag varmt att du läser Katy Bowmans bok "Move your DNA". Vi är designade till att röra oss på vissa sätt för att kunna distribuera näring, syre och stimulera och aktivera processer i kroppen. För att detta ska kunna ske på rätt sätt krävs att vi belastar kroppen optimalt.

Det såg nog fånigt ut där jag gick barfota i strilande regn med en gammal ryggsäck på huvudet. Men ryggen mådde finfint och fötterna fann fäste utan att halka runt på den smala stigen.

Och om det råkade vara någon räv eller rådjur som såg mig, jag lovar de kunde inte bry sig mindre;)

https://en.wikipedia.org/wiki/Mechanotransduction
http://www.naturalposturesolutions.com/
https://www.youtube.com/watch?v=MiOw1rJtGtQ

Du verkar stressad! Ska du inte ta ett skogsbad!?

I en japansk studie kan man läsa att vistelse i skogen kan vara med till att sänka kortisol och lugna nervsystemet i en sådan hög grad att man kan lindra stress och dämpa den onormalt höga aktivitet många av oss "stackars" moderna människor idag lider av som fått benämningen technostress. Dessutom visar det sig ha en positiv inverkan på en del av vårt immunförsvar som bland annat bekämpar cancerceller.
Japanerna kallar det för forestbathing, skogsbad.
Det låter vackert; att ta skogsbad. Sånt vi kan säga till varandra, -"Du, jag tror jag går och tar mig ett skogsbad!" Eller- "Du verkar stressad, ska du inte ta ett skogsbad!".

Men när jag tänker efter så är det så ledsamt.
Att vi blivit så främmande för naturen, förutsättningen för vårt liv här på jorden, att vi måste göra studier på vilka fördelar vi kan få om vi vistas i den.

Den vilda naturen som är vårt ursprungliga hem har blivit en utopisk plats, ett studieobjekt, en resurs, något att exploatera och dess längre bort vi kommer från den, dess mer förvrängs vår självuppfattning.

När vi rör oss i naturen idag har vi blivit så klena och främmandegjorda att vi med Errhwan LeCorres, (Movnat), jämförelse "....är som chiu chiuan utslängd bland vargar".

Om vi är i skogen vill vi gå på stigar och inte klättra över klippor och genom blåbärsris, balansera på trädstammar eller hoppa över bäckar. För att det är så besvärligt men sanning är att mångas kroppar idag inte har den styrka, smidighet och säkerhet som behövs för att vi ska kunna. Vi är rädda för fästingar och orm, sprejar oss med myggspray, behöver särskilda vandringskängor och sätter mobilen på googlemaps, ifall vi skulle tappa bort oss. Men sen är vi redo. Redo för skogsbad och om vi inte vet hur vi ska bete oss medans vi är i skogen eller håller på att gå åt för att det inte händer något, så kan vi kolla in några av DR Lis tips för skogsbad. Länkar det i slutet!:)

Jag tänker att frid inte är något man hittar. Det är något man har. Du kan ta din stress med ut i skogen där träden och mossan genom att bara finnas kommer att göra sitt bästa för att lugna stresspåslag och immunförsvar i galopp. Och det räcker kanske långt.

Men för att lugnet verkligen ska kunna sprida sig ut till alla våra celler måste vi göra upp med chiu chiuan. Vi måste ta tillbaka vårt förnuft och våra kroppar. Sluta ta skogsbad och börja vara en del av det som vi redan är.

http://www.hphpcentral.com/article/forest-bathing
https://www.movnat.com/

Follow my blog with Bloglovin