Yogan är den "plats" där allting kan hända och allting är tillåtet. Yoga är det som sker när alla motsättningar famnas. Det ligger en enorm potentiellt förvandlande kraft i detta och det är inte statiskt. Att yoga är något organiskt och dynamiskt och väldigt personligt.
Min personlighet har zigenare-aktiga drag. Jag gillar att röra på mig, (d.v.s se mig om och aldrig stanna på samma plats en längre tid:) och jag har väldigt svårt att inordna mig en auktoritet. Yogan är den ända "plats" där jag känner att min personlighet till fullo kan få utlopp. Att bli yogalärare är det bästa som hänt. Det är ett jobb utanför alla stela normer och jag får lov att möta människor där de släpper taget och öppnar sig för sin egen kraft.
Att dela yoga kräver kunskap och insikt. Att oavbrutet förkovra mig, öka min kunskap och integrera den i min egen yogaupplevelse är en förutsättning för att de som kommer och yogar för mig ska kunna känna sig trygga och utveckla sin egen unika praxis.
På ett annat plan har yogan utvecklat en bred palett av olika stilar. Olika stilar som relaterar sig till olika traditioner och mästare. Dessa skapar en ram som hanterar både den filosofiska aspekten såväl som det fysiska utövandet på olika sätt. Då människan som natur är motsättningsfull är det inte så konstigt att dessa stilar på olika sätt motsätter varandra. Det intressanta är att det verkar som om de faktiskt matchar med olika mänskliga karaktärsdrag. Så för de flesta personligheter finns det en stil som känns som mera hemma.
För att det är så vi människor fungerar utvecklar vi olika modeller och ramar, som ska ge en signal till omvärlden. Vi har en föreställning om kvalitet och säkerhet och sätter upp standarder. I yogavärlden ses detta bl.a. genom att vi har en beteckning för genomförd utbildning av en redan accepterad skola. RYT är ett sådant organ som certifierar dig till att antingen kunna sätta ett RYT 200 eller RYT 500 efter din titel som yogalärare. När detta är gjort kan du registrera dig hos t.ex. Yoga Alliance och lägga till YA i ditt CV. yogaalliance.org/content/registered-yoga-teachers
Det komplicerade med dessa beteckningar och certifieringar är att Yoga i sig själv inte är en mätbar parameter och på det sättet skiljer det sig markant från t.ex. en sjukgymnast-utbildning. Detta innebär att även fast du tagit låt oss säga 100 timmars utbildning hos en lärare/skola som kvalificerat sig hos RYT, behöver det inte säga mycket om varken dina kunskaper eller dina kompetenser som lärare.
Det som kan sägas är, att om du har investerat tid och pengar i en lång yogalärare-utbildning är du förmodligen både äkta intresserad och därför påklädd.
I kölvattnet av detta finns ideen om att "hålla sig" till en lärare, en tradition/stil och inte hoppa runt till olika lärare och traditioner. Att stanna hos en lärare, anses av många som en kvalifikation i sig själv. Att föra en tradition vidare, och att konsekvens avlar djup och transformation i din personlighet och som yogi.
Det verkar som att det inte går att undkomma det här behovet för Norm och Form. Det är något som smyger sig in i nästan alla sammanhang. I mitt tillfälle har yogan varit ett refugium från dessa typer av standardiseringar och normföreställningar.
Och självfallet är det upp till mig hur jag vill att mitt fortsatta liv som yogi och yogalärare ska se ut.
För mig fungerar det bäst om jag reser runt och s.a.s "tar" det jag behöver. Jag har aldrig i mitt liv upplevt att en ända person, eller ett ända system kunnat tillfredsställa mitt behov för utveckling och växt i mera än korta perioder åt gången. Det finns ingen person eller system som slagit an en sådan ton i mig att jag velat anamma dennes synsätt helt och fullt.
När jag undervisar idag gör jag det utifrån upplevelsen av att jag skapar s.a.s en möjlighet för att de som kommer till mina kurser och workshops kan utveckla sin egen yoga. Att genom att få tillgång till några verktyg sedan välja själv var och när man vill använda dom.
Så som den zigenare jag är, vill jag helst åka i min egen vagn och jag skulle heller inte bry mig om att ha ett följe. Ibland kan det känns bra att åka en bit tillsammans men sedan vill jag gärna sitta för mig själv en stund för att tuna in på vad jag erfaret och åt vilket håll det drar. (Metamorfosen av en zigenare håller kanske inte helt, då zigenare har sin egen stam med traditioner och mönster, men betrakta den mera som ett försök från min sida att beskriva något som inte är inordnat en större auktoritär struktur:)
Som någon skrev ute på FB så kanske det inte går att undkomma, om några år är det kanske omöjligt att jobba som yogalärare utan att vara godkänd av olika instanser.
Men än så länge njuter jag av resan på min egen häst och jag tänker stanna upp vid de vattenhål som dyker upp på min väg och dricka mig otörstig om det är det jag behöver.
