Viktminskning handlar om livsaptit

Härom dagen pratade jag med en väninna om vad det är som ska till för att vi ska känna oss motiverade att ändra våra matvanor. De flesta kvinnor jag känner vill gärna gå ner ett par kilo, eller typ hundra, inklusive mig själv. Förra hösten gjorde jag ett kurskoncept som jag kallade "Yoga för viktminskning". det kändes redan då som en missledande kursbenämning men ska jag vara krass så drog det nog in ett par extra femton deltagare för när jag om våren ändrade kursnamnet till "Yoga för ett helt och lyckligt liv" anmälde sig ingen!:) Konceptet var detsamma men i kursbeskrivningen hade jag låtit bli att framhäva att man även kunde gå ned i vikt. Viktminskning var en del av konceptet men betoningen låg istället på det som gör att vi känner oss hela och glada.
Så det där med viktminskning väger tungt, är en stor grej och det är just det som gör att det bär sitt eget misslyckande i sig. Jag tror att de flesta jag känner som gått igenom det ena mera extrema viktminskningsprogrammet än det andra, allt från Extravaganza till LCHF, (väntar ännu på resultaten från 8:2 dieten;) har upplevt jublande resultat i början men de flesta har sedan hamnat på ruta 1 igen eller där i närheten, eller ändå inte lyckats att sluta fred med kroppen.

Bukfetma är ett problem, det påverkar kroppen negativt på många olika sätt. De där extra kilona kan påverka hur vi rör oss (fetma belastar höfter och knän). Hur våra organ jobbar (allt från hjärta till levern). Det kan påverka vår cirkulation (åderförfettning i blodådror) och syresättning (begränsad andningskapacitet p.g.a dålig kondition och att fettet förhindrar att lungorna kan jobba optimalt). Så jag menar definitivt att hälsa kan ha något att göra med talen på vågen. Men jag tror helt enkelt inte på att ingången till en förändring ligger på att fokusera på vikten. Jovisst det är en storsäljare i både dam, hälsa och kvällstidningar, och som du läste så hade jag nog kunnat dra ihop ett gäng till om jag hållit mig till höstens kursbenämning. Och viktminskningsindustrin är HUGE, den drar nog in en bra slant till vårt BNP. Men kort och gott. det fungerar ju inte!!

Så hur ska vi tänka?
Det som fungerar på mig är; inspiration, kunskap och glädje. Att ta ett stort djupt spadtag i den egna myllan och fråga hur livskraftig är den? Om jag känner mig förbrukad och kraftlös motiveras jag inte av en negation. Jag motiveras inte av det jag inte får göra, jag motiveras helt enkelt inte av begränsning. Inställningen är så förlegad när jag tänker efter, det är så vi är vana vid att skapa förändringar i vårt samhälle. Ett gammalt trossystem som går ut på att hämma, tukta, begränsa, skrämma, tillbakahålla, trycka ned, svälta ut. Idag är det utklätt i mera pedagogiska kläder men dagens pedagogik handlar i stora drag fortfarande om samma sak, att få rätt! Undertryckande i ullkofta. Och är det inte det tidningarna, dieterna och produkterna säljer sina koncept på att vi ska undertrycka på ett bejakande sätt. Uppmaningen är att du ska älska din kropp som den är men att undertrycka den för att nå din idealvikt. Är det bara jag som inte får det här till att gå ihop?

Något av det jag slås starkast av är att vi i ett så välinformerat samhälle har så lite kunskap. Vi är informerad men inte kunniga. Vad menar jag? Information är en korttidskunskap som tar oss från A till B (passar bra in på hur de flesta dieter är uppbyggda) medans kunskap ändrar våra liv. Vill vi ändra något behöver vi först göra oss en insikt och sedan skaffa oss kunskap och detta behöver vi känna oss inspirerade till.

Om vi backar tillbaka till trädgårdsanalogin. Livskraftig och välmående mylla behöver rikligt med näring. den behöver luckras, den behöver vatten och den behöver vila. Inte bara en gång då och då men kontinuerligt.
De flesta av oss i det moderna samhället där livsmedelsindustrin har industrialiserat ihjäl maten, lider av näringsbrist. Det är därför vi bland annat överäter. Vi känner oss inte mätta, för det är helt enkelt inte nog näring i maten till att göra oss mätta. Vi förbränner maten genom rörelse och många av oss rör oss inte nog, vi äter helt enkelt mera än vi förbränner. Och så behöver kroppen mycket vätska. Vätska är med till att fukta och rensa vårt system. De flesta av oss vilar inte nog och överhör kroppen och sinnets trötthetssignaler. Jag skulle helt enkelt vilja påstå att de här fyra bitarna, Näring, rörelse, vatten och vila är formeln för sann kroppsglädje och jag törs att satsa mina yogabyxor på att de också höjer livsglädjen! Ös näring i kroppen och när du tror du har givet den tillräcklig, ös på mera! Rör på dig! Drick vatten! Och ta dig en tupplur då och då eller bara zooma ut!
Vatten och fysisk aktivitet och vila kräver inga längre förklaringar men däremot känns det viktigt att nämna något väsentligt om näring.

Näringen i maten; enzyminnehåll, vitaminer, mineraler m.m påverkas av upphettning. Grovt räknat försvinner 80 procent av näringen upp med ångan i köksfläkten. Får du inte tillräckligt med råa (levande) grönsaker, frukter, bär, nötter och frön genom en dag så kan du inte öka din livskraft. I bästa fall hålla dig på status quo) Din matsmältning påverkas, då det inte finns nog med fibrer, matenzymer, probiotika och vätska till att hålla magen i trim och slussa näring vidare ut i kroppen.

Kolhydrater som i bröd, pasta,ris, majschips, chips, potatis omvandlas till socker vid upphettning och det sockret du inte förbrukar genom rörelse sätter sig som fett i kroppen.

Upphettade fetter i form av bacon, pålägg, pastöriserade mjölkprodukter, alla upphettade oljor och rostade nötter är svåra för kroppen att hantera då fett inte är upplösligt i vatten men måste bearbetas av lever och gallan. En för stor fett belastning leder till upplagrade fettdepåer runt mage, lår, överarmar, dubbelhakor samt orsakar åderförfettning i blodkärlen.

Vår inre miljö är oerhört beroende av att balansen mellan syra och basiskt. Pastöriserade mjölkprodukter, kött, ägg, socker, kaffe, alkohol och mat med mycket stärkelse, pasta, bröd etcetera är syrebildande. Domineras din mat av den här kosten påverkar det din energi, ditt humör, ditt immunförsvar och disposition för sjukdomar och även vikten. Syrebildande mat tömmer ditt förråd på mineraler.

När jag pratade med min väninna så mindes jag hur lång tid det har tagit för mig att komma hit där jag är idag. Jag har läst mycket, stått mycket i köket och efterhand har kunskap och inspirerande människor hjälpt till att undanröja det som stått i vägen för min egna kroppsintelligens, eller intuition om du så vill.
Att förändra en näringsfattig jord till livskraftig mylla är ett kärleksprojekt, det kan inte forceras och tuktas fram även om det kräver disciplin i form av bra val. Istället för att dra ifrån och låta det handla om en sak du gör 8:2 eller för att vara bikiniklar till semestern, handlar det om att skaffa kunskap, inte bara information. Och att hänga med folk, vara i miljöer, läsa böcker, kokböcker etcetera och köpa läckra näringspäckade råvaror som höjer din livshunger och inspirerar dig.

Det handlar om att öka vår aptit på livet för bara då kan vi bli mätta på riktigt.

Det som är helt kan inte vara sönder

Jag sitter under päronträdet. Morgon. Svalornas skri ristar osynliga skarpa streck i den juliblåa himlen. Teet har kallnat. Solen vandrar förbi hängbjörkens stora man och fläckar ned kroppen med sol och värme.
En känsla av tyngd i kroppen. En upplevelse av tillkortakommande som skapar stress i sinnet. Oinspirerad och kraftlös. Svullen och tom. Dagens plan var en annan. Den handlar om att få saker från händerna. En plan som kräver kristallklar skärpa och en vaken kropp. Det som är är i konflikt med det som borde vara. Det är väl just det som är definitionen på konflikt?
Jag kan inte forcera mig ur det här tillståndet. Jag måste vänta tills det ebbar ut. Livet har visat mig att ingenting ändrar sig märkbart genom att jag söker efter orsaken. Tvärtom så är det istället med till att snävra in och förstärka. Det handlar heller inte om att med förnuft och tankemässiga affirmationer forcera sinnet att släppa taget om prestationskraven och stressen. Det ända som hjälper är att släppa taget. Att helt enkelt släppa taget om att det finns ett problem som måste fixas. Att bli stilla och uppmärksam på det som är i detta ögonblick. Först alla sensationerna. Känslan av vind mot bar hud, aspens prassel, humlorna i päronträdets krona, knäppet från ladans plåttak när det värms av solen. En fluga som envisas med att landa igen och igen på mina bara ben. Att låta denna detaljerade gobeläng av sensationer vara precis som den är; i konstant förändring och utan egentlig fixpunkt. Och sedan tas ännu djupare. Dit där alla former ger vika för stilla helhet. En allomfattande medvetenheten, ren och utan egenskaper, att vara. Det jag är. Hel.
Och här finns inga problem för det som är helt kan inte vara sönder.

Hur lång tid kan melankoli överleva om jag inte låter tankarna nära den?

Vaknar upp med en känsla av tyngd och låghet. Vart kommer det ifrån? Genast börjar tanken att penetrera sinnesstämningen, pekar ut potentiella syndabockar, brister, orsaker.Men en starkare mera nyfiken kraft tar över, vill se en bredare bild vill inte att upplevelsen hängs upp på jagets fixpunkt. Vill hellre uppfatta hela rummets längd och bredd, morgonsolen genom de gula gardinerna, fågelkvittret utanför, täckets mjuka tyngd än känna tanken kretsa omkring jagets tillkortakommanden. En fråga dyker upp. Vad är det som skapar sinnesstämningen, denna morgons melankoli? Vart kommer den ifrån? Är den utdragen från drömmens garderob? Hur hamnade den i "rummet"? Är den sprungen ur tankar subtilare än luftens molekyler, de slags tankar som inte ens har bokstävernas synliga rundningar omkring sig. Hur lång tid kan melankoli överleva om jag inte låter tankarna nära den? Jag upplever att frågan får melankolin att vika för en annan energi, en energi som eftersträvar balans, ett initiativ, en impuls, en slags kraftkälla som sköljer ur den solkiga missmodiga stämningen och låter livet komma till utan föreställningar. Låter livet bre ut sig som smöret på mackan, som filten på en varm sandstrand, som en glittrande diva på en divan.
Och när jag sedan stiger upp, stiger rummet upp med mig och fågelsången och solljuset, allt går med mig ut i köket, hela den breda gränslösa livsupplevelsen och i en sprillans ny känsla av vardaglighet ger jag katterna mat.

Att inte leva på raksträckan

Att inte leva på raksträckan

men mera

hulter till bulter

som humlan

surrandes i klövermarken

tillsynes helt ostrukturerad

med benen tunga av

sötdoftande pollen

När jagets fastland lämnas

och du stakar dig ut i en

månstrimma fylld 

med kvicksilver

Du är en mörk siluett och

en upplyst natthimmel

En öppenhet som sväljer dig hel

Omruskad och äntligen stressfri. Om det att ha semester.

Jag har just kommit hem ifrån nästan tre veckor på Amalfikusten i Italien. Min första riktiga semester på år och dar. Som alltid när man åker till en efterlängtad plats var jag fylld av föreställningar och förhoppningar. Drömmar om sol, italiensk mat, vackra platser, italiensk folklore och återhämtning. Kryddat med lite inspirerat arbete här och där som kunde boosta yogan och rawfoodstänket.
Men det blev något annat. Drömmar är lätta, motståndslösa och utan ansträngning. Man glider viktlöst fram från den ena soliga plätten till den andra.Verkligheten däremot är gjord av materia, trögare och mera komplex. Sängarna är hårdare, vägskyltningen obefintlig och stränderna stenigare. I verkligheten var Amalfikusten andlöst vacker precis som i drömmen men ett liv ska ju levas också när man är på semester, ungar ska ha det bra, bilen ska ta sig fram på hårresande vingliga smala vägar som slingrar sig upp och ned längs bergskammarna med arga italienare tutande bakom sig. Man vill hitta den bästa stranden, de bästa caféerna, bästa butikerna, bankautomater, bagerier, man ska lära sig valutan och priserna och man kan inte språket och ingen vill eller kan prata engelska. Det är nervkittlande att navigera på en ny plats. Verkligheten är helt enkelt alltid en svettigare variant av drömmen.
Morgonen efter att vi landat i Sverige igen sitter jag under mitt plommonträd med en kopp te och njuter doften från jasminen, fågelsång och stillhet. Inga tutande bilhorn, inga tuppar som gal, inga italienare som argumenterar så det ekar mellan husväggarna. Svensk faluröd stillhet allover the place och så kylan, brrr.
Jag lyssnar inåt för att känna hur det känns. Och det går upp för mig att jag fick allt det jag hade drömt om semestern skulle ge mig, det tog bara en annan väg. För det jag önskade var upplevelser och återhämtning. Och nu under plommonträdet upplever jag hur kroppen och sinnet är i ro. Och det på ett sätt jag inte vet när jag sist upplevde. All spänning har släppt. Jag har vila i kroppen och fred i sinnet. Det är en avspänning som det inte lyckats mig att hitta så djupgående även fast jag yogat varje dag, varit mycket ute och för det mesta bara gjort sådant som gör mig glad. Att bygga upp min lilla yogabizz har tagit mera på mina krafter än vad jag fattat. Och det krävde en förflyttning till en helt okänd plats. Det krävde att jag var urkopplad från alla sociala medier. Det krävde slingriga livsfarliga bergsvägar. Det krävde att jag låg stilla i solstolar och inte gjorde något annat än att läsa romaner hela dagen lång. Och det krävde att allt som omgav mig var okänt. Så det var inte den viktlösa drömmen som fick spänningen att släppa men den tröga, oförutsägbara verkligheten, att vara en främling och urkopplad från allt det som jag identifierar mig med. Jag funderar över paradoxen i det här. De flesta av oss tänker att en spahelg är den ultimativa stresslösningen, men kanske är den bästa boten mot stress att kasta oss ut i något vi inte känner till i förväg och låta en okänd verklighet tumla runt med oss ett tag. Att helt enkelt ruska om allt det hemtama. För det är ju så att för att vi ska kunna släppa på spänningar måste vi släppa taget och ibland görs det kanske mera effektivt med hjälp av hetsig italienare, livsfarliga bergsvägar och hårda sängar än mjuka långa strykningar av en spamassör.

Jag vill hellre flyga som en vind över fältet än att vara en soffpotatis tillsammans med dig!

Vad är det att leva i synk? Vad är det som gör att man känner att energin strömmar i kropp och sinne?
Inom kvantmekaniken pratar man om koherens. När partiklar synkar upp med varandra skapar de en våg. Vågen kan uttryckas som frekvens eller energi. När partiklar är i synk skapar de helt enkelt en typ av flöde. Kvantmekaniken är ett spännande område där man kan tumla om länge, bl.a. är jag helt säker på att det finns enhörningar där!;) men för nu nöjer vi oss med att hålla den här metaforen av koherens (samstämmighet) i minne.

Genom åren har jag valt bort många olika typer av distraktioner. Distraktion som i tankar, relationer och sammanhang som inte kändes närande och stöttande.

Jag lämnade konstvärlden och den intellektuella världens välmenande cynism. Jag lämnade arbetslivets notoriska missnöje och jag har lagt bakom mig sociala relationer som sög upp energi. Och framför allt lämnade jag det bagage från barndomen som var packat med att jag inte skulle tro att jag är något.

Det har tagit sin tid. Men resultatet är att jag i dag lever långt mera i synk än jag en gång kunde föreställa mig vara möjligt.

Jag tackar som oftast nej till de flesta sammanhang där bränslet är att bekräfta normer och föreställningar som blivit benhårda sanningar. Föreställningar om tillkortakommanden, om att världen är av lava, och att livet är en plåga där bara den starkare överlever.

Olika grupper bäddar in sina föreställningar i olika språk och koncept, mer eller mindre sofistikerat och där den mest sofistikerade gruppen beslöjar sina föreställningar i intellektuell cynism. Oavsett så har alla dessa olika grupper ett gemensamt och det är att de får en kick av att känna rättfärdig harm. Rättfärdig harm gör människor förutsägbara, fantasilösa och svåråtkomliga. Du kan inte argumentera med en människa som är tänd av rättfärdig harm, hon är så upptänd av sin heliga känsla att allt som inte stöttar hennes överbevisning upplevs som ondskan personifierad. Det är en väldigt tröttsam egenskap som många människor gjort till sitt mantra och många grupper till sitt medlemsemblem.
I många sammanhang där jag befunnit mig har rättfärdig harm varit det som kittat samman gruppen. Och det finns alltid nog med ämnen att jaga upp sig över. Orättvisor i varenda buske, det är alltid någon som är svag och förfördelad, survival of the fittest absolutly, och vi måste se till att hålla oss kampberedda mot korruption, manipulation, och framför allt västvärldens depraverade girighet. Vi har vår utgångspunkt i att vi måste skydda oss mot världen och ser glaset med vatten som halvtomt. Gemenskapen i sådana här sammanhang är stark men också otillfredsställande, det blir liksom aldrig helt lugnt, aldrig helt gott, aldrig helt tryggt. Att likna lite som känslan att kissa på sig, det är härligt varmt först men efteråt är det bara kallt och vått.

Jag har medvetet valt att hålla mig borta från den typen av sammanhang och min energi har byggts upp. Istället för att synka upp med minsta gemensamma nämnare har jag synkat upp med det universella. Det har givet mig mera kraft, större skärpa och mera pengar!!!..he...he... Livet har blivit en lekplats, ett äventyr och mycket mycket mer än vad jag kunnat föreställa mig, det är tryggt generöst och magiskt, ( jag sade ju att det fanns enhörningar)

Att tacka nej till osunda tankar, relationer och sammanhang är något som tar tid.  Har man som jag blivit matad med jantelag både till frukost, lunch och middag kan det kännas scary ibland. Lite som alkoholisten på avvänjning, det är oerhört skört i början och lätt att få tillbakafall.
Om du i.ö. skulle vara i tvivel om ifall en tanke, en relation eller ett sammanhang är kärleksfullt eller inte, kan du tjecka av med det här enkla testet. Näring och kärlek är samma sak. Om du känner dig otillräcklig, svag och osäker får du inte näring eller kärlek nog. Känner du dig däremot upplyft, inspirerad och stöttad kan du vara säker på att du upplever kärlek och du får den näring som du behöver. Och när vi nu är igång, ett annat bra tips är att stryka ambivalens ur ditt ordförråd;)!

Att lära att tuna in och synka upp på det som ger kropp och sinne näring är något pågående.
Varje nytt möte måste kännas in, varje ny dag en ny inlyssning. Vad ger jag mig själv av näring på alla plan och detta handlar om allt från den gröna morgondrinken, till att sköta momsen, yoga och hur jag möter min omgivning, vila och arbete. Och alla valen baseras på en förutsättningen av synk. Desto mer i synk, desto högre mer vibrerande livskänsla.
Att kunna urskilja mellan näringen i ett soucreamchips och en rödbeta kräver både självkännedom, kunskap och kanske även mod. Därför att det inte bara handlar om vitaminer men också om sociala normer.
Och om du nu ursäktar mitt burdusa sätt så är det faktiskt så att jag hellre vill flyga som en vind över fältet än att vara en soffpotatis tillsammans med dig. Men om du också vill flyga som en vind, flyger jag gärna en sväng med dig!

Min egna remedykit med yinyoga och gröna smoothies

Vaknade upp igår med lite halskänningar och matthet. Kanske för att jag lite väl optimistiskt hade tagit av mig strumpor och skor häromdagen och stått barfota på jorden bara för att njuta känslan. Solen är bländande och varm men snö ligger kvar och om natten är här fortfarande 10 minus.

Nå väl. Jag var inte så pass sjuk så att jag ville ligga kvar i sängen men hade inte riktigt krafter att sköta det som jag annars tänkt göra.
Så istället tog jag mig tid till att lyssna in på vad jag behövde stund för stund och nu vill jag dela med mig av mitt eget lilla "remedykit."

Jag började med att om morgonen göra mig en stor kanna grön smoothie.
Här kommer ingredienserna:

2 selleristjälkar
En handfull broccoli
En handfull spinatblad
4 cm. skalad och skuren ingefära
1/2 dl. gojibär
5 dl. ofilterad och ouppvärmd äppeljucie
3 dl. vatten (istället för vatten hade jag i 3 dl. te från en svamp som ha en mängd positiva verkningar. På engelska kallas den för chaga här hemma heter den sprängticka och växer på björkar. Länkar här lite kort info om den från en blogg. Jag kommer att skriva mera om den här mirakelsvampen i ett senare inlägg. Den kan köpas i torkad form på Supervaruhuset men om du inte har den nu, uteslut det och använd vatten istället!:)
En pressad citron
En ring skuren annans ( ta bort stocken)
Myntablad 

Mixa och drick fördelat över tre tillfällen genom dagen.

Igenom dagen drack jag även litervis med vatten där jag skivat i gurka och ekologisk citron.

Både den gröna smoothien och gurk/citron vattnet verkar utrensande och balanserar ditt ph-värde. Det är viktigt för kroppen att ha en mera basisk miljö än syra, då virus och giftämnen inte trivs i en basisk miljö.

För att lindra min ömma hals tog jag genom dagen en tesked honung som jag droppade citronsaft över. Detta gjorde att jag genast kände mig bättre i halsen för en stund. Honungen innehåller mjölksyrebakterier, prebiotika och bifidiobakterier som alla verkar stöttande på immunförsvaret. Dessutom glukos som hjälper levern att fungera optimalt vilket i sin tur sänker stressnivån relaterat till utrensningen av blodet. Citronen säger sig självt, boostad med c-vitaminer och en av de mest hydrogena och basiska frukterna som finns (hydrogen, vätskebildande).

Då jag inte hade kraft till ett "vanligt" yogapass körde jag lite yinyoga istället för att boosta immunfösvaret och öka blodgenomströmningen.

1. Bryggan på bolster 5-10 min.

 2. Enbent liggande hjälte (ardha supta virasana) 5 min H/V. (om du kan ligga ner helt, så gör gärna det). Viktigt att ditt vikta ben är helt in emot kroppen och att tårna peka rakt ner. Om det känns obehagligt över foten vik en liten handduk och lägg under.

3. Sälen. 3 min.

4. Twist 3 min H/V

5. Trollsländan (dragonfly) 5 min.

6. Viparita Karani 5-10 min. Med bolster och filt, se bilden!

Känn in vilka ställningar och hur länge det känns bra att vara i dom. Om du inte känner för hela progammet, ta dom ställningar som lockar dig. De har alla en stärkande och stöttande funktion på nervsystemet och det lymfatiska systemet.

Och dessutom.
Mina måltider var gröna och hela (hel mat= mat som inte innehåller tillsatser och inte är processad) och dessutom vitt mjöl och mjölkfria. För att på så sätt inte skapa underlag för slembildning och onödig stress på binjurar och bukspottskörteln.

Jag satt ute en hel del och vilade, njöt frisk luft och solen. (Nej inte barfota den här gången;) Men det är ju inte alla väder som tillåter det och det beror även på hur man bor.

Och så tidigt i säng.

Idag mår jag bra igen.

Jag vet att det inte alla gånger är så här lätt och att det kan bero på så mycket annat än bara yoga och mat men oavsett vad så kan dessa förslag verka stöttande.

Krya på dig och Lycka till!