Sidor

söndag 13 juli 2014

Viktminskning handlar om livsaptit

Härom dagen pratade jag med en väninna om vad det är som ska till för att vi ska känna oss motiverade att ändra våra matvanor. De flesta kvinnor jag känner vill gärna gå ner ett par kilo, eller typ hundra, inklusive mig själv. Förra hösten gjorde jag ett kurskoncept som jag kallade "Yoga för viktminskning". det kändes redan då som en missledande kursbenämning men ska jag vara krass så drog det nog in ett par extra femton deltagare för när jag om våren ändrade kursnamnet till "Yoga för ett helt och lyckligt liv" anmälde sig ingen!:) Konceptet var detsamma men i kursbeskrivningen hade jag låtit bli att framhäva att man även kunde gå ned i vikt. Viktminskning var en del av konceptet men betoningen låg istället på det som gör att vi känner oss hela och glada.
Så det där med viktminskning väger tungt, är en stor grej och det är just det som gör att det bär sitt eget misslyckande i sig. Jag tror att de flesta jag känner som gått igenom det ena mera extrema viktminskningsprogrammet än det andra, allt från Extravaganza till LCHF, (väntar ännu på resultaten från 8:2 dieten;) har upplevt jublande resultat i början men de flesta har sedan hamnat på ruta 1 igen eller där i närheten, eller ändå inte lyckats att sluta fred med kroppen.

Bukfetma är ett problem, det påverkar kroppen negativt på många olika sätt. De där extra kilona kan påverka hur vi rör oss (fetma belastar höfter och knän). Hur våra organ jobbar (allt från hjärta till levern). Det kan påverka vår cirkulation (åderförfettning i blodådror) och syresättning (begränsad andningskapacitet p.g.a dålig kondition och att fettet förhindrar att lungorna kan jobba optimalt). Så jag menar definitivt att hälsa kan ha något att göra med talen på vågen. Men jag tror helt enkelt inte på att ingången till en förändring ligger på att fokusera på vikten. Jovisst det är en storsäljare i både dam, hälsa och kvällstidningar, och som du läste så hade jag nog kunnat dra ihop ett gäng till om jag hållit mig till höstens kursbenämning. Och viktminskningsindustrin är HUGE, den drar nog in en bra slant till vårt BNP. Men kort och gott. det fungerar ju inte!!

Så hur ska vi tänka?
Det som fungerar på mig är; inspiration, kunskap och glädje. Att ta ett stort djupt spadtag i den egna myllan och fråga hur livskraftig är den? Om jag känner mig förbrukad och kraftlös motiveras jag inte av en negation. Jag motiveras inte av det jag inte får göra, jag motiveras helt enkelt inte av begränsning. Inställningen är så förlegad när jag tänker efter, det är så vi är vana vid att skapa förändringar i vårt samhälle. Ett gammalt trossystem som går ut på att hämma, tukta, begränsa, skrämma, tillbakahålla, trycka ned, svälta ut. Idag är det utklätt i mera pedagogiska kläder men dagens pedagogik handlar i stora drag fortfarande om samma sak, att få rätt! Undertryckande i ullkofta. Och är det inte det tidningarna, dieterna och produkterna säljer sina koncept på att vi ska undertrycka på ett bejakande sätt. Uppmaningen är att du ska älska din kropp som den är men att undertrycka den för att nå din idealvikt. Är det bara jag som inte får det här till att gå ihop?

Något av det jag slås starkast av är att vi i ett så välinformerat samhälle har så lite kunskap. Vi är informerad men inte kunniga. Vad menar jag? Information är en korttidskunskap som tar oss från A till B (passar bra in på hur de flesta dieter är uppbyggda) medans kunskap ändrar våra liv. Vill vi ändra något behöver vi först göra oss en insikt och sedan skaffa oss kunskap och detta behöver vi känna oss inspirerade till.

Om vi backar tillbaka till trädgårdsanalogin. Livskraftig och välmående mylla behöver rikligt med näring. den behöver luckras, den behöver vatten och den behöver vila. Inte bara en gång då och då men kontinuerligt.
De flesta av oss i det moderna samhället där livsmedelsindustrin har industrialiserat ihjäl maten, lider av näringsbrist. Det är därför vi bland annat överäter. Vi känner oss inte mätta, för det är helt enkelt inte nog näring i maten till att göra oss mätta. Vi förbränner maten genom rörelse och många av oss rör oss inte nog, vi äter helt enkelt mera än vi förbränner. Och så behöver kroppen mycket vätska. Vätska är med till att fukta och rensa vårt system. De flesta av oss vilar inte nog och överhör kroppen och sinnets trötthetssignaler. Jag skulle helt enkelt vilja påstå att de här fyra bitarna, Näring, rörelse, vatten och vila är formeln för sann kroppsglädje och jag törs att satsa mina yogabyxor på att de också höjer livsglädjen! Ös näring i kroppen och när du tror du har givet den tillräcklig, ös på mera! Rör på dig! Drick vatten! Och ta dig en tupplur då och då eller bara zooma ut!
Vatten och fysisk aktivitet och vila kräver inga längre förklaringar men däremot känns det viktigt att nämna något väsentligt om näring.

Näringen i maten; enzyminnehåll, vitaminer, mineraler m.m påverkas av upphettning. Grovt räknat försvinner 80 procent av näringen upp med ångan i köksfläkten. Får du inte tillräckligt med råa (levande) grönsaker, frukter, bär, nötter och frön genom en dag så kan du inte öka din livskraft. I bästa fall hålla dig på status quo) Din matsmältning påverkas, då det inte finns nog med fibrer, matenzymer, probiotika och vätska till att hålla magen i trim och slussa näring vidare ut i kroppen.

Kolhydrater som i bröd, pasta,ris, majschips, chips, potatis omvandlas till socker vid upphettning och det sockret du inte förbrukar genom rörelse sätter sig som fett i kroppen.

Upphettade fetter i form av bacon, pålägg, pastöriserade mjölkprodukter, alla upphettade oljor och rostade nötter är svåra för kroppen att hantera då fett inte är upplösligt i vatten men måste bearbetas av lever och gallan. En för stor fett belastning leder till upplagrade fettdepåer runt mage, lår, överarmar, dubbelhakor samt orsakar åderförfettning i blodkärlen.

Vår inre miljö är oerhört beroende av att balansen mellan syra och basiskt. Pastöriserade mjölkprodukter, kött, ägg, socker, kaffe, alkohol och mat med mycket stärkelse, pasta, bröd etcetera är syrebildande. Domineras din mat av den här kosten påverkar det din energi, ditt humör, ditt immunförsvar och disposition för sjukdomar och även vikten. Syrebildande mat tömmer ditt förråd på mineraler.

När jag pratade med min väninna så mindes jag hur lång tid det har tagit för mig att komma hit där jag är idag. Jag har läst mycket, stått mycket i köket och efterhand har kunskap och inspirerande människor hjälpt till att undanröja det som stått i vägen för min egna kroppsintelligens, eller intuition om du så vill.
Att förändra en näringsfattig jord till livskraftig mylla är ett kärleksprojekt, det kan inte forceras och tuktas fram även om det kräver disciplin i form av bra val. Istället för att dra ifrån och låta det handla om en sak du gör 8:2 eller för att vara bikiniklar till semestern, handlar det om att skaffa kunskap, inte bara information. Och att hänga med folk, vara i miljöer, läsa böcker, kokböcker etcetera och köpa läckra näringspäckade råvaror som höjer din livshunger och inspirerar dig.

Det handlar om att öka vår aptit på livet för bara då kan vi bli mätta på riktigt.

2 kommentarer:

  1. Känns som den ständiga frågan. Jag vet ju så väl vad jag ska äta, träna, tänka, när, hur, var och gud vet vad...vad är det som gör att jag ändå motarbetar mig själv?! Det räcker inte för mig att lära mig all fakta snarare blir jag bara ännu mer besviken på att jag själv inte kan vara där, iaf inte utan något mystiskt motstånd. Jag känner mig närmare svaret än någonsin förut (och då är jag väl på väg åt rätt håll ;)) men det är fortfarande mycket som gör mig förvirrad. Många svar på komplicerade frågor fann jag i boken jag nämnde i tidigare kommentar men även genom att lyssna på workshops av Abraham Hicks - Attraktionslagen. Var helt uppslukad av alla youtube klipp under hela våren, lyssnade varje ledig sekund (hur många man nu har med en bebis). När jag började läsa om attraktionslagen ljusnade mycket, visst det har man ju vetat förut, att man ska tänka positivt. Men jag måste erkänna att jag inte alls hade fattat grejen. Hade tidigare bara sett filmen The Secret och den satte sig inte riktigt utan kändes mest som en reklamfilm. Esther och Jerry Hicks med sina Abraham workshops var första gången jag blev medveten om hur jag "håller på" i mitt huvud. Det fick mig helt enkelt på andra tankar, och nu attraherar jag mer och mer saker in i mitt liv som har med ämnet att göra :). Nu ska jag fortsätta läsa dina spännande ämnen. /Lotta

    SvaraRadera
  2. Men, blev det ingen kommentar på inlägget om att unna sig?...Konstigt, jag som skrev så långt. isåfall heter boken a course in weight loss, 21 spiritual lessons for surrendering your weight forever.

    SvaraRadera