Det är ett djäkla tjat om utveckling för tiden

Jag hade några vänner på middag härom dagen där jag bjöd på lite favvomat, rawfood såklart;) Vårt samtal kom naturligt in på att handla om livet och det som när oss och följdes sedan av den konstaterandet att jag, lyckans ost;) lever av att dela yoga och rawfood med andra. Min väninna frågade mig något som jag ofta blir frågad, "om det inte var enormt tillfredsställande att hjälpa folk att må bättre?" Då jag har hört den här förr och i början när det att dela yoga var väldigt nytt, har jag nog närmast per automatik svarat ja, för det är väl ett påstående man ju helt enkelt inte kunde tacka nej till. Men genom åren som gått förstår jag att det inte alls är det det handlar om. Det är inte det som motiverar mig eller ens gör mig lycklig.
Det som verkligen gör mig lycklig och som jag hämtar kraft ur är två saker. Det ena är att lära mig saker. Både yogan och rawfooden är en upptäcktsresa som dagligen berikar, inspirerar och gör min dag. Och att dela detta med andra ger mig den nödvändiga struktur och disciplin att lära ännu mera, utforska ännu mera, få öga på ännu mera. Så krasst kan jag säga att det att dela med mig av yoga och rawfood först och främst handlar om min egen förkovran, motivationen är alltså inte altruistisk men helt och hållet självisk;) Det andra som motiverar och som drar mig till att göra mina kurser och workshops, som biet till den söta honungen, är det som händer när vi är tillsammans. Jag vet inte om det skulle göra någon skillnad om det var yoga eller en kurs i bilreparationer, rawfood eller italienska, jag älskar helt enkelt den energi som händer när vi delar kunskap. När vi samlas till yoga eller rawfoodskurserna blir energin så hög att jag är säker på att man kan mäta de goda svängningarna långt ut i rymden. Något händer när vi är tillsammans. Jag upplever värme, öppenhet, humor och omsorg. Vi delar en stund tillsammans och yogan eller rawfooden blir bara den form vi använder för att känna kärlek, stora ord här men jag hittade inget annat som beskriver det mera precist. Det är inte en personifierad kärlek snarare är den lätt, luftig och i det närmaste osynlig precis som luften, den är där men vi lägger inte märke till den. Vi bara andas den. Och å andra sidan så kan det liknas som att bjuda till en fest där stämningen är god. Som värdinna tar jag helt enkelt åt mig och njuter att folk roar sig. Jag har huset, de har humöret eller nåt sånt. Och tillsammans gör vi festen!
Det är ett djäkla tjat om utveckling för tiden. Vi ska hela tiden utveckla oss, som om utveckling var jordens frälsning och livets mening. Vi ska inte bara utveckla oss, vi ska också höja vårt medvetande, vi ska bli mera oss själva, vi ska sluta fred med andra, ta plats, ge plats, stå på oss, släppa taget, vi ska kasta ut det som inte tjänar oss och öppna oss för det nya mera fantastiska jaget och hitta vårt kall, vår dharma. Kort och gott! Vi ska bli bättre! Jag har tänkt en del på det där också. Om någon säger till oss att det är viktigt att utveckla oss, bli bättre på att vara mera oss själva, höja vårt medvetande då ligger ju fokus på att vi inte är goda nog nu. Något med oss är fel och måste städas bort eller helas, göras om för att vi sedan kan leva detta underverk vi egentligen är. Jag har hört en yogalärare kalla sig fredsapostel, och en annan som menade att hennes dharma var att hjälpa människor till ett bättre mera fullkomligt liv. Jag har hört lärare tala om att hjälpa andra att höja deras medvetenhet, finna sin väg och bli en lyckligare människa. Och nu kommer jag till slutklämmen! Om det är det du vill!? Kom inte till mig! Jag har inte intresset, kunskap eller redskap till att hjälpa dig med att bli en mera hel och lyckligare människa. Inte för att inte yogan och rawfooden är potentiella måbra-redskap men för att det inte finns något att fixa, höja, utveckla i det som redan är helt och det är vad du är Hel! När vi träffas till yoga eller i köket ser jag inte femton pers som måste fixas eller höjas, jag ser femton pers som var för sig och tillsammans är helt igenom precis som de ska. Perfekta! Maten och yogaställningarna är bara som bordspyntet, det kan ge festen en touch men den avgör inte hur festen blir.