Ibland är min praxis ytlig och jag hastar mig igenom passet. Dessa gånger kan ofta avbrytas av att jag plötsligt blir väldigt hungrig och måste ha något att äta för annars dör jag, eller jag kommer på att jag måste ta upp något ur frysen, hänga tvätten eller skicka ett sms.
Ibland är min praxis en sådan som fortsätter hela dagen men i små bitar. Jag kanske börjar med ett länrge pass och sedan går jag till och från yogamattan under hela dagen för att kolla in en ställning, ett engagemang eller bara uttrycka mig i en bakasana, en urdhva dhanurasana, eller i ett av mina tusen försök att hålla mig still i en handstående åtminstone i tre sekunder.
Ibland är den djup och innerlig och jag vill aldrig att den tar slut.
Och ibland som idag hittar jag plötsligt in i en ny förståelse.
Min praxis vore inte så inspirerad och "välrundad" om jag inte kunde yoga för alla duktiga lärare som finns på vår jord. Jag är evigt tacksam för siter som "yogaglo", "yoga u online", "my yoga online", "yoga today", yogalärares hemsidor, bloggar, Facebook, You Tube och olika siter där jag kan öka min förståelse för kroppens fantastiska funktioner och potential som t.ex. genom "Anatomy trains".
Efterhand är det svårt att veta vart olika engagemang, förhållningssätt, fokus etc. i min praxis kommer ifrån. Jag upplever det som att alla vi som yogar och "jobbar" med kroppen/sinnet är en del av en global rörelse och våra individuella ahaupplevelser läggs i en stor gemensam pot. Det är mera intressant att dela en upptäckt än fokusera på vem som först formulerade den.
Min praxis idag var en av de långsamma djupare slagen. Enkelt och utan krävande ställningar.
Det var ett par pass sedan jag gick in i den "heliga tre enigheten" bland yogaställningar, krigaren 2 (virabhadrasana2) stående sidoböjning( parsvakonasana) och triangeln (trikonasana). Helt enkelt för jag fått för mycket av dom och blivit lite trött på dom, (på samma sätt som man kan bli trött på att äta yoghurt med müsli varenda morgon;)
Men nu var det alltså dags igen.
När jag gick in i krigaren 2 tog jag god tid på mig.
Det finns många engagemang som gör att man kommer ordentligt på plats i ställningen men istället för att fokusera så mycket på det fick jag impulsen att tuna in på tyngdkraften.
När jag gjorde det upptäckte jag vart kroppen på några ställen inte var lika engagerad som på andra ställen. Jag kunde känna hur denna brist på jämn fördelning av en relation till tyngdkraften i kroppen gjorde att energin bröts.
Några ställen i fötterna, benen och höfterna kändes det grundat medan andra kändes som om de lättade. Överkroppen behövde flyttas lite bakåt för att finna sin plats i en osynlig lodlinje som "fördelade" resten av kroppen jämt på båda sidorna. Armarna, halsen och huvudet linjerade upp i förhållande till det.
När jag på det här sättet samarbetade med tyngdkraften hittade yogaställningen in i en skön känsla av frihet och kraft. Och i resten av passet tunade jag in till den här förståelsen.
Att gå med tyngdkraften i en yogaställning handlar alltså inte bara om tyngd. Det handlar om ett aktivt engagemang, det handlar om tryck/mottryck. I hela kroppen!
Det handlar om att bara när du är grundad kan du uppleva frihet.
Som på mattan, så utanför mattan!;)
