Jag vill hellre flyga som en vind över fältet än att vara en soffpotatis tillsammans med dig!

Vad är det att leva i synk? Vad är det som gör att man känner att energin strömmar i kropp och sinne?
Inom kvantmekaniken pratar man om koherens. När partiklar synkar upp med varandra skapar de en våg. Vågen kan uttryckas som frekvens eller energi. När partiklar är i synk skapar de helt enkelt en typ av flöde. Kvantmekaniken är ett spännande område där man kan tumla om länge, bl.a. är jag helt säker på att det finns enhörningar där!;) men för nu nöjer vi oss med att hålla den här metaforen av koherens (samstämmighet) i minne.

Genom åren har jag valt bort många olika typer av distraktioner. Distraktion som i tankar, relationer och sammanhang som inte kändes närande och stöttande.

Jag lämnade konstvärlden och den intellektuella världens välmenande cynism. Jag lämnade arbetslivets notoriska missnöje och jag har lagt bakom mig sociala relationer som sög upp energi. Och framför allt lämnade jag det bagage från barndomen som var packat med att jag inte skulle tro att jag är något.

Det har tagit sin tid. Men resultatet är att jag i dag lever långt mera i synk än jag en gång kunde föreställa mig vara möjligt.

Jag tackar som oftast nej till de flesta sammanhang där bränslet är att bekräfta normer och föreställningar som blivit benhårda sanningar. Föreställningar om tillkortakommanden, om att världen är av lava, och att livet är en plåga där bara den starkare överlever.

Olika grupper bäddar in sina föreställningar i olika språk och koncept, mer eller mindre sofistikerat och där den mest sofistikerade gruppen beslöjar sina föreställningar i intellektuell cynism. Oavsett så har alla dessa olika grupper ett gemensamt och det är att de får en kick av att känna rättfärdig harm. Rättfärdig harm gör människor förutsägbara, fantasilösa och svåråtkomliga. Du kan inte argumentera med en människa som är tänd av rättfärdig harm, hon är så upptänd av sin heliga känsla att allt som inte stöttar hennes överbevisning upplevs som ondskan personifierad. Det är en väldigt tröttsam egenskap som många människor gjort till sitt mantra och många grupper till sitt medlemsemblem.
I många sammanhang där jag befunnit mig har rättfärdig harm varit det som kittat samman gruppen. Och det finns alltid nog med ämnen att jaga upp sig över. Orättvisor i varenda buske, det är alltid någon som är svag och förfördelad, survival of the fittest absolutly, och vi måste se till att hålla oss kampberedda mot korruption, manipulation, och framför allt västvärldens depraverade girighet. Vi har vår utgångspunkt i att vi måste skydda oss mot världen och ser glaset med vatten som halvtomt. Gemenskapen i sådana här sammanhang är stark men också otillfredsställande, det blir liksom aldrig helt lugnt, aldrig helt gott, aldrig helt tryggt. Att likna lite som känslan att kissa på sig, det är härligt varmt först men efteråt är det bara kallt och vått.

Jag har medvetet valt att hålla mig borta från den typen av sammanhang och min energi har byggts upp. Istället för att synka upp med minsta gemensamma nämnare har jag synkat upp med det universella. Det har givet mig mera kraft, större skärpa och mera pengar!!!..he...he... Livet har blivit en lekplats, ett äventyr och mycket mycket mer än vad jag kunnat föreställa mig, det är tryggt generöst och magiskt, ( jag sade ju att det fanns enhörningar)

Att tacka nej till osunda tankar, relationer och sammanhang är något som tar tid.  Har man som jag blivit matad med jantelag både till frukost, lunch och middag kan det kännas scary ibland. Lite som alkoholisten på avvänjning, det är oerhört skört i början och lätt att få tillbakafall.
Om du i.ö. skulle vara i tvivel om ifall en tanke, en relation eller ett sammanhang är kärleksfullt eller inte, kan du tjecka av med det här enkla testet. Näring och kärlek är samma sak. Om du känner dig otillräcklig, svag och osäker får du inte näring eller kärlek nog. Känner du dig däremot upplyft, inspirerad och stöttad kan du vara säker på att du upplever kärlek och du får den näring som du behöver. Och när vi nu är igång, ett annat bra tips är att stryka ambivalens ur ditt ordförråd;)!

Att lära att tuna in och synka upp på det som ger kropp och sinne näring är något pågående.
Varje nytt möte måste kännas in, varje ny dag en ny inlyssning. Vad ger jag mig själv av näring på alla plan och detta handlar om allt från den gröna morgondrinken, till att sköta momsen, yoga och hur jag möter min omgivning, vila och arbete. Och alla valen baseras på en förutsättningen av synk. Desto mer i synk, desto högre mer vibrerande livskänsla.
Att kunna urskilja mellan näringen i ett soucreamchips och en rödbeta kräver både självkännedom, kunskap och kanske även mod. Därför att det inte bara handlar om vitaminer men också om sociala normer.
Och om du nu ursäktar mitt burdusa sätt så är det faktiskt så att jag hellre vill flyga som en vind över fältet än att vara en soffpotatis tillsammans med dig. Men om du också vill flyga som en vind, flyger jag gärna en sväng med dig!

Min egna remedykit med yinyoga och gröna smoothies

Vaknade upp igår med lite halskänningar och matthet. Kanske för att jag lite väl optimistiskt hade tagit av mig strumpor och skor häromdagen och stått barfota på jorden bara för att njuta känslan. Solen är bländande och varm men snö ligger kvar och om natten är här fortfarande 10 minus.

Nå väl. Jag var inte så pass sjuk så att jag ville ligga kvar i sängen men hade inte riktigt krafter att sköta det som jag annars tänkt göra.
Så istället tog jag mig tid till att lyssna in på vad jag behövde stund för stund och nu vill jag dela med mig av mitt eget lilla "remedykit."

Jag började med att om morgonen göra mig en stor kanna grön smoothie.
Här kommer ingredienserna:

2 selleristjälkar
En handfull broccoli
En handfull spinatblad
4 cm. skalad och skuren ingefära
1/2 dl. gojibär
5 dl. ofilterad och ouppvärmd äppeljucie
3 dl. vatten (istället för vatten hade jag i 3 dl. te från en svamp som ha en mängd positiva verkningar. På engelska kallas den för chaga här hemma heter den sprängticka och växer på björkar. Länkar här lite kort info om den från en blogg. Jag kommer att skriva mera om den här mirakelsvampen i ett senare inlägg. Den kan köpas i torkad form på Supervaruhuset men om du inte har den nu, uteslut det och använd vatten istället!:)
En pressad citron
En ring skuren annans ( ta bort stocken)
Myntablad 

Mixa och drick fördelat över tre tillfällen genom dagen.

Igenom dagen drack jag även litervis med vatten där jag skivat i gurka och ekologisk citron.

Både den gröna smoothien och gurk/citron vattnet verkar utrensande och balanserar ditt ph-värde. Det är viktigt för kroppen att ha en mera basisk miljö än syra, då virus och giftämnen inte trivs i en basisk miljö.

För att lindra min ömma hals tog jag genom dagen en tesked honung som jag droppade citronsaft över. Detta gjorde att jag genast kände mig bättre i halsen för en stund. Honungen innehåller mjölksyrebakterier, prebiotika och bifidiobakterier som alla verkar stöttande på immunförsvaret. Dessutom glukos som hjälper levern att fungera optimalt vilket i sin tur sänker stressnivån relaterat till utrensningen av blodet. Citronen säger sig självt, boostad med c-vitaminer och en av de mest hydrogena och basiska frukterna som finns (hydrogen, vätskebildande).

Då jag inte hade kraft till ett "vanligt" yogapass körde jag lite yinyoga istället för att boosta immunfösvaret och öka blodgenomströmningen.

1. Bryggan på bolster 5-10 min.

 2. Enbent liggande hjälte (ardha supta virasana) 5 min H/V. (om du kan ligga ner helt, så gör gärna det). Viktigt att ditt vikta ben är helt in emot kroppen och att tårna peka rakt ner. Om det känns obehagligt över foten vik en liten handduk och lägg under.

3. Sälen. 3 min.

4. Twist 3 min H/V

5. Trollsländan (dragonfly) 5 min.

6. Viparita Karani 5-10 min. Med bolster och filt, se bilden!

Känn in vilka ställningar och hur länge det känns bra att vara i dom. Om du inte känner för hela progammet, ta dom ställningar som lockar dig. De har alla en stärkande och stöttande funktion på nervsystemet och det lymfatiska systemet.

Och dessutom.
Mina måltider var gröna och hela (hel mat= mat som inte innehåller tillsatser och inte är processad) och dessutom vitt mjöl och mjölkfria. För att på så sätt inte skapa underlag för slembildning och onödig stress på binjurar och bukspottskörteln.

Jag satt ute en hel del och vilade, njöt frisk luft och solen. (Nej inte barfota den här gången;) Men det är ju inte alla väder som tillåter det och det beror även på hur man bor.

Och så tidigt i säng.

Idag mår jag bra igen.

Jag vet att det inte alla gånger är så här lätt och att det kan bero på så mycket annat än bara yoga och mat men oavsett vad så kan dessa förslag verka stöttande.

Krya på dig och Lycka till!

Ssch var tyst!

Jag sitter och skriver det här på kökstrappan. Det är eftermiddag och marssolen formligen välter ljus ner över jorden från en knallblå himmel. Det är underbart saliggörande varmt här där jag sitter i lä för den kyliga vinden. Det är fortfarande 15 minus om natten och även om våren ganska visst är här har den beslutat sig att verkligen dra ut på det.

Men det var inte om vädret jag ville skriva även om det nog också är med på ett hörn.

Ute på facebook hittade jag den här bilden med texten, "Be still and listen. The earth is singing."

 

Mitt hjärta reagerade omedelbart. Hur sant är det inte! 

Det fick mig att tänka på alla olika meditationstekniker som finns och hur många andra "uppmärksam-närvaro" verktyg som t.ex. mindfulness rörelsen utvecklat. De flesta av dessa tekniker och verktyg fokuserar på det individuella jagets tillkortakommanden eller möjligheter. Meditationen eller den guidade mindfulness tekniken tar utgångspunkt i att vi, vårt jag, är centrum för upplevelser, sensationer, tankar och att upplevelsen av frid och ro finns när vi smälter in i dessa och går bakom dom. 

Den här facebook bildens budskap pekar på en helt annan stig. Den säger åt oss att vara tysta, att det finns en sång sjungen av ett mycket mycket större väsen, vår jord. Och att vi missar den sången för att vi är så upptagna av att lyssna på vår egen personliga sång.

Så lyft rumpan från din meditationskudde, stäng av dina downloads med mindfulness tekniker. Ta på dig stövlarna och sätt dig i parken eller på kökstrappen och ssschh, var tyst och lyssna! Hör jorden sjunger! Sången är fylld med fågelkvitter, flugsurr, vindens prasslande i torra löv, knak och knirk och knäpp och sviisch, porlande, kluckande, brummande, suckande, skriande och forsande. Och så inunder och genomträngande allt detta, ett slags omsorgsmättat hummande, jordens egna ljud, den närande frekvensen som om hörd lagar brustna hjärtan, dämpar stress och förlåter allt.

Och nu. Sssch! Lyssna!

Hör hur jorden sjunger en sång om dig utan du i.

Balance takes action

I onsdags var det vårdagjämning och det firade vi med ett yogapass om jämvikt. Temat var inspirerat av begreppet Stirham/Sukham som används i yogan för att beskriva vikten av att hitta balansen mellan stabilitet/flexibilitet och avspändhet/aktivitet i en yogaställning.

Livet tycks som en rörelse mellan motsättningar. Vår kommer efter vinter. Dag efter natt. Inandning efter utandning och visar sig även i vårt liv genom att spinna en tråd mellan födsel och död. I vår vardag pendlar vi mellan upplyfthet och inåtvändhet, glädje och sorg, energi och trötthet.
Att hitta jämvikten i ett liv kan vara lika svårt som att hitta den i en yogaställning. Att inte ta i för mycket eller att inte vara för "slapp" eller oengagerad.

Det finns två saker som jag tycker har betydelse för om man upplever balans.

Det ena är att famna ytterligheterna. Det är lätt att famna det som vi upplever som positivt. Glädjen, energin, kraftfullhet och expressivitet t.ex. men svårare kanske att acceptera motsatserna. I mitt tillfälle behöver jag ofta påminna mig om att t.ex. trötthet, en oproduktiv dag, en känsla av inåtvändhet och nedstämdhet är en naturligt följd av att ha haft en period av dynamik och upplyfthet.
I yogapraxisen handlar det kanske för vissa mera prestations-inriktade människor att hitta avspänningen i yogaställningarna medan det för vissa andra mera laisse-faire typer handlar om att skruva upp engagemanget ett hack. Som personlighet domineras man ofta av det ena eller det andra men det kan också svänga från det ena till det andra i ens egna praxis.

Det andra som är viktigt är att balans kräver handling. Balans är inte något som händer av sig själv. Det kräver ett aktivt deltagande. I livet kan det handla om att göra några aktiva val för att balansera upp den stress man upplever i sin vardag. I yogan kräver praxisen en vaken observant hållning som stämmer av yogaställningen genom att engagera mera genom olika engagemang eller att skruva ner lite för engagemanget så att kroppen kan mjukna och ta emot den support som finns från t.ex. tyngdkraften. Att t.ex. aktivt hitta det fasta i det mjuka, avslappningen i utmaningen. Stillheten i rörelsen, stabiliteten i flexibiliteten, eller ansträngningslösheten i ansträngningen.

Att famna motsättningarna och aktivt förhålla sig till att hitta jämvikt är en förutsättning för äkta upplevelser av frid och frihet. När vi hittar balansen i en yogaställning blir den autentisk och djup. Kroppens hela system påverkas och behållningen av de olika yogaställningarnas verkningar maxas. När vi hittar balansen i livet kan det strömma som det är menat att det ska.

Att komma hem i kroppen, 40 år senare!

Som jag minns det. Att vara liten handlade mycket om kroppen, kroppen och sinnena. Att springa barfota genom daggvått gräs om sommaren, en nästan isande känslan upp genom benen. Att bli jagad när vi lekte röda vita rosen och känna hjärtat bulta i bröstet av andfåddhet och skräckblandad förtjusning. Att tävla i hur många hjulningar man kunde göra på rad. Balansera på träräcken, klättra i träd. Gå i brygga. Det var kroppen, jorden, himlen, dofterna och känslan av gräs, sand, sten, grus, brännässlor, träd, pissmyror och asfalt.

Sedan hände något. Tonåren kom med sin darrande och krävande självmedvetenhet. Dess längre in i vuxenvärlden jag kom dess längre bort kom jag ifrån kroppen.

Kroppen blir en avlastningsplats förr obearbetade känslor, stress och tvångspräglad njutning. Att äta för mycket eller att äta junk. Att överstimulera den med sex eller tukta den med hård träning eller bara låta den kollapsa i stolar/ soffor framför datorerna och tvskärmar.
Och kroppen förvandlas från en glädjekälla till nagande missnöje, till smärta och negativa tankar.

Jag håller på att komma tillbaka till min kropp. Nästan 40 år senare. Ja det är ju inte klokt men skit samma, nu är nu och nu är den bästa tiden.
Jag börjar igen att upptäcka hur underbart skönt det är att röra mig. Att låta kroppen komma till uttryck. Att känna frihet och lätthet i kroppen samtidigt med att jag känner att jag står stadigt på jorden. Kroppen som tar emot solskenet, vinden, känslan av gräset, parkettgolvet, yogamattan. Kroppen som sträcker ut sig, benmuskler som darrar, svett som bryter fram, hjärtat som bultar. Jag upptäcker nya muskler, nya sammanhang mellan kroppens olika delar och efter hand har jag börjat att lära mig vad kroppen vill ha för att må bra.

Kroppen är vårt liv. Många har glömt det, många har exkluderat kroppen och gett tankarna envälde. Jag kommer ihåg känslan, det var som att hela tiden vara ett par centimeter utanför kroppen. En känsla av att tankarna var suveräna, tankarna var kung och kroppen var den där fula kompisen man egentligen inte ville vara med men som hängde efter en för att man bott i samma trappuppgång sedan man var 5.

Att börja att yoga var slutet på tankarnas envälde. Att börja att yoga var att äntligen komma hem igen.
Att omsluta sig själv i en stor omfamning och precis som med en älskad gammal vän börja att nästla upp glömda förhållanden och områden tills allt som hänt sedan sist man sågs ligger öppet och upplyst.
Att yoga är att låta kroppen ljusna inifrån och vara vaken och upplevande.

Bara då kan vi riktigt säga att vi lever ett helt liv.

Att vara grundad är att vara fri

När jag ställer mig på mattan kan jag aldrig förutse vad som kommer att hända. (Vilket ju bara är kännetecknande för livet generellt;)

Ibland är min praxis ytlig och jag hastar mig igenom passet. Dessa gånger kan ofta avbrytas av att jag plötsligt blir väldigt hungrig och måste ha något att äta för annars dör jag, eller jag kommer på att jag måste ta upp något ur frysen, hänga tvätten eller skicka ett sms.

Ibland är min praxis en sådan som fortsätter hela dagen men i små bitar. Jag kanske börjar med ett länrge pass och sedan går jag till och från yogamattan under hela dagen för att kolla in en ställning, ett engagemang eller bara uttrycka mig i en bakasana, en urdhva dhanurasana, eller i ett av mina tusen försök att hålla mig still i en handstående åtminstone i tre sekunder.

Ibland är den djup och innerlig och jag vill aldrig att den tar slut.

Och ibland som idag hittar jag plötsligt in i en ny förståelse.

Min praxis vore inte så inspirerad och "välrundad" om jag inte kunde yoga för alla duktiga lärare som finns på vår jord. Jag är evigt tacksam för siter som "yogaglo", "yoga u online", "my yoga online", "yoga today", yogalärares hemsidor, bloggar, Facebook, You Tube och olika siter där jag kan öka min förståelse för kroppens fantastiska funktioner och potential som t.ex. genom "Anatomy trains".

Efterhand är det svårt att veta vart olika engagemang, förhållningssätt, fokus etc. i min praxis kommer ifrån. Jag upplever det som att alla vi som yogar och "jobbar" med kroppen/sinnet är en del av en global rörelse och våra individuella ahaupplevelser läggs i en stor gemensam pot. Det är mera intressant att dela en upptäckt än fokusera på vem som först formulerade den.

Min praxis idag var en av de långsamma djupare slagen. Enkelt och utan krävande ställningar.
Det var ett par pass sedan jag gick in i den "heliga tre enigheten" bland yogaställningar, krigaren 2 (virabhadrasana2) stående sidoböjning( parsvakonasana) och triangeln (trikonasana). Helt enkelt för jag fått för mycket av dom och blivit lite trött på dom, (på samma sätt som man kan bli trött på att äta yoghurt med müsli varenda morgon;)
 Men nu var det alltså dags igen.

När jag gick in i krigaren 2 tog jag god tid på mig.
Det finns många engagemang som gör att man kommer ordentligt på plats i ställningen men istället för att fokusera så mycket på det fick jag impulsen att tuna in på tyngdkraften.
När jag gjorde det upptäckte jag vart kroppen på några ställen inte var lika engagerad som på andra ställen. Jag kunde känna hur denna brist på jämn fördelning av en relation till tyngdkraften i kroppen gjorde att energin bröts.
Några ställen i fötterna, benen och höfterna kändes det grundat medan andra kändes som om de lättade. Överkroppen behövde flyttas lite bakåt för att finna sin plats i en osynlig lodlinje som "fördelade" resten av kroppen jämt på båda sidorna. Armarna, halsen och huvudet linjerade upp i förhållande till det.
När jag på det här sättet samarbetade med tyngdkraften hittade yogaställningen in i en skön känsla av frihet och kraft. Och i resten av passet tunade jag in till den här förståelsen.

Att gå med tyngdkraften i en yogaställning handlar alltså inte bara om tyngd. Det handlar om ett aktivt engagemang, det handlar om tryck/mottryck. I hela kroppen!
Det handlar om att bara när du är grundad kan du uppleva frihet.

Som på mattan, så utanför mattan!;)

Om att acceptera

Förmodligen är det så att mellan varje 7- 10 år sisso där så verkar det som att begrepp och ord som  varit mantran och som legat på närmast var mans läppar byts ut mot nya. Övergångarna från den ena begreppstrenden till den andre är så omärklig att vi inte lägger märke till det. Det försvinner lika spårlöst som doften av nypressad citron.
Ett begrepp som hänger på och som verkar ha fått förlängd besökstid är "acceptans". I yogans värld där ju jag befinner mig mest är det närmast synonymt med själva det att praktisera yoga.
Är man uppvuxen med en halv tå i punken och en rejäl fot i nittiotalets postmoderna konstsyn känns begreppet acceptans lika obekvämt som att dra på sig ett ullunderställ. Varmt, funktionellt och "very unsexy".

Den sista tiden har jag tänkt mycket på det att acceptera. Dels för att jag hör det så mycket runt omkring både privat och i yogasammanhang och dels för att det även ligger på min egen tunga titt som tätt. I yogaklassen uppmanar jag närmast medvetslöst till att acceptera ditt och datt...t.ex. att accepterar sin gräns....acceptera att man upplever utmaning.....accepterar att man ar svårt att acceptera...etc...

Men när jag tänker efter så är den typ av acceptans som vi tror vi kan styra med vårt intellekt och vårt positiva tänkande inte något annat än som att hälla ljummet vatten på en frusen gås. Många gånger känns det som ett press. Och istället för att det verkar frigörande, får det oss att känna oss mera skyldiga. Skyldiga över att på trots våra positiva tankar så ändrar vi inte vid en grundstämning inom oss. En grundstämning som förmodligen är både komplex, urgammal och vansinnigt seglivad.

Jag tror att det inte fungerar, för att den typen av påtvingad acceptans inte har sina rötter i rätt förståelse. Den opererar på ett ytligt plan, där jaget hämtar sitt bränsle. Den är uppbyggd på kulturella föreställningar om moral, nästa kärlek, psykologi, kanske bestänkt med lite gammal new age och nyare begrepp som mindfullness. Och inget ont om det. Men det räcker inte till för att vi ska kunna uppleva den fred vi söker.
För vad är acceptans annat än önskan om att känna sig fridfull, att ha slutit fred.

Det finns ett sätt som omedelbart befriar...och som med alla enkla sätt kan det verka oerhört provocerande, här kommer det:
När allt kommer till allt...är allt som händer redan accepterat....annars kunde det inte hända......

Som enskild person kan du acceptera det eller inte acceptera det och detta ger dig en specifik känslomässig upplevelse av ett eller annat slag men det ändrar aldrig på det fakta att allt som sker på djupaste verkligaste plan redan är accepterat.
När detta verkligen förstås upplever man en stor lättnad.