Är du smärtfri eller är du bara snygg att se på?

Vad innebär det att vara fit?

Jag vet att jag har en tendens att bli lite besatt;) Det ligger nog i min natur. Om något tänder mig så ger jag mig hän i hundra åttio.

Igår vara jag ute och gick i skogen, (som du vet om du har läst tidigare bloggar så är det där du oftast kan hitta mig när jag inte undervisar, står på yogamattan eller som nu sitter och skriver vid min dator, supergott liv, ja jag vet:)

Jag var barfota, (som vanligt det också;) och njöt hur fötterna sjönk ned i den mjuka mossan, formade sig runt stenar och kände tallbarren som samlat sig på den slingrande rådjurs-stigen. Jag hade hittat massor med kantareller och blåbär och nu gick jag och hittade nya stigar i den stora skogen där jag bor. Då det var en dagsutflykt hade jag tagit med ryggsäck med lunch och annat som kunde vara bra att ha. Men efterhand fick jag mer och mer ont i ryggen. Jag tog ryggsäcken på huvudet istället, hittade balansen i kroppen och fortsatte min vandring.

Det fick mig att tänka på en bok jag läser nu av Kathleen Porter. "Natural posture for painfree living".
I boken visar hon en mängd bilder på kvinnor och män som bär allt ifrån bord till granitstenar på sina huvuden. Vi har alla sett dessa bilder från länder där de lever under andra förhållanden och där deras överlevnad fortfarande är beroende av deras kroppsliga styrka och förmåga. Jag tror inte Kathleen Porters agenda är att glorifiera dessa människors i vissa fall hårda livsvillkor men hennes poäng är viktig.

Dessa människor lider inte av många av de smärtproblemställningar som vi lider av här i västen. Högt upp i ålder besitter de närmast samma styrka och mobilitet som de haft under hela deras vuxna liv. Och de har ofta en otroligt vacker hållning. När man sätter bilder på olika människor från vår moderniserade tillvaro bredvid människor från rurala områden talar det sitt klara språk. Vår kroppshållning är katastrofal och många av oss lider av dåliga ryggar, höfter. knän, axlar för att inte tala om en mängd livsstilssjukdomar där cancern toppar bredvid hjärtsjukdomar .

Vår strävan efter bekvämlighet har gjort oss så svaga, så lätta att få ur balans.

Och vad vi gör för att lösa det här är att utveckla ergonomiska stolar, ortopediska inlägg, mediciner som dämpar symptom, material som kan implanteras i kroppen där inte kroppen själv kan stödja sig eller fungera som den ska som i knän och höfter. Vi stelopererar och skär bort brosk och vävnader och försöker efter bästa förmåga att hjälpa kroppar att fungera hjälpligt och utan för mycket smärta.

För oss som det inte har gått så långt för råder andra bot. Fitness och gym, löpning och cykling, yoga och annan typ av träning. Vi lever ett stillasittande liv men  försöker kompensera detta genom några timmars träning varje vecka.
På facebook kan man se resultat av andras mödor. Folk som har gått ned 20 kilo, som har tränat upp sixpack och skinkor av stål, eller som nu bemästrar komplicerade yogapositioner. Men är detta att vara fit? Skulle dessa människor kunna bära en gäng granitstenar på huvudet utan att få ont i nacken och ryggen. Eller hur är deras hållning när de står och väntar på sin tur i kön till kassan?

Är de smärtfria eller är de bara snygga att se på?

Jag tror att det är oerhört avgörande för oss om vi vill må bra att för allvar sätta luppen över vår livsstil. Vi måste förstå att varje val vi gör har en mekanisk effekt på våra celler som i sin tur resulterar i en reaktion. Detta kallas "mechanotransduction". Hur vi rör oss eller inte rör oss påverkar vilka kemiska signaler som utsöndras och kan också påverka cellkärnan och därmed dna. Vill du veta mera om detta rekommendera jag varmt att du läser Katy Bowmans bok "Move your DNA". Vi är designade till att röra oss på vissa sätt för att kunna distribuera näring, syre och stimulera och aktivera processer i kroppen. För att detta ska kunna ske på rätt sätt krävs att vi belastar kroppen optimalt.

Det såg nog fånigt ut där jag gick barfota i strilande regn med en gammal ryggsäck på huvudet. Men ryggen mådde finfint och fötterna fann fäste utan att halka runt på den smala stigen.

Och om det råkade vara någon räv eller rådjur som såg mig, jag lovar de kunde inte bry sig mindre;)

https://en.wikipedia.org/wiki/Mechanotransduction
http://www.naturalposturesolutions.com/
https://www.youtube.com/watch?v=MiOw1rJtGtQ

Du verkar stressad! Ska du inte ta ett skogsbad!?

I en japansk studie kan man läsa att vistelse i skogen kan vara med till att sänka kortisol och lugna nervsystemet i en sådan hög grad att man kan lindra stress och dämpa den onormalt höga aktivitet många av oss "stackars" moderna människor idag lider av som fått benämningen technostress. Dessutom visar det sig ha en positiv inverkan på en del av vårt immunförsvar som bland annat bekämpar cancerceller.
Japanerna kallar det för forestbathing, skogsbad.
Det låter vackert; att ta skogsbad. Sånt vi kan säga till varandra, -"Du, jag tror jag går och tar mig ett skogsbad!" Eller- "Du verkar stressad, ska du inte ta ett skogsbad!".

Men när jag tänker efter så är det så ledsamt.
Att vi blivit så främmande för naturen, förutsättningen för vårt liv här på jorden, att vi måste göra studier på vilka fördelar vi kan få om vi vistas i den.

Den vilda naturen som är vårt ursprungliga hem har blivit en utopisk plats, ett studieobjekt, en resurs, något att exploatera och dess längre bort vi kommer från den, dess mer förvrängs vår självuppfattning.

När vi rör oss i naturen idag har vi blivit så klena och främmandegjorda att vi med Errhwan LeCorres, (Movnat), jämförelse "....är som chiu chiuan utslängd bland vargar".

Om vi är i skogen vill vi gå på stigar och inte klättra över klippor och genom blåbärsris, balansera på trädstammar eller hoppa över bäckar. För att det är så besvärligt men sanning är att mångas kroppar idag inte har den styrka, smidighet och säkerhet som behövs för att vi ska kunna. Vi är rädda för fästingar och orm, sprejar oss med myggspray, behöver särskilda vandringskängor och sätter mobilen på googlemaps, ifall vi skulle tappa bort oss. Men sen är vi redo. Redo för skogsbad och om vi inte vet hur vi ska bete oss medans vi är i skogen eller håller på att gå åt för att det inte händer något, så kan vi kolla in några av DR Lis tips för skogsbad. Länkar det i slutet!:)

Jag tänker att frid inte är något man hittar. Det är något man har. Du kan ta din stress med ut i skogen där träden och mossan genom att bara finnas kommer att göra sitt bästa för att lugna stresspåslag och immunförsvar i galopp. Och det räcker kanske långt.

Men för att lugnet verkligen ska kunna sprida sig ut till alla våra celler måste vi göra upp med chiu chiuan. Vi måste ta tillbaka vårt förnuft och våra kroppar. Sluta ta skogsbad och börja vara en del av det som vi redan är.

http://www.hphpcentral.com/article/forest-bathing
https://www.movnat.com/

Follow my blog with Bloglovin

Body shaming och om att byta ut idealbilder

I en tycks det, jämn ström ute på FB, i artiklar och bloggar kan vi läsa om yogalärare eller kändisar som försöker att göra upp med det obarmhjärtiga kvinnliga kroppsideal som styr vår tid.

Det börjar alltid på samma sätt, någon har blivit utsatt för body shaming eller någon har behov för att visa världen att skönhet är mer än de stereotypa uppfattningar som media och kultur får oss att tro.
Efter det brukar man kunna läsa om hur jobbigt och ledsamt och svårt detta är för personen/personerna. Och hur det sedan tar allt från timmar till år att göra sig kvitt elaka kommentarer eller generella föreställningar.
Inläggen eller artiklarna avslutar som oftast med att personen kommer till insikt om att det inte betyder något i det stora hela för de älskar sig själva ändå och upplever att de räcker till som de är, oavsett några kilon för mycket, slappa bröst eller något annat av vår kulturs oacceptabla attribut.

Jag har läst så många av dessa artiklar nu. För att jag känner igen mig och förmodligen driven av en djupare längtan efter att någon av dessa alla kvinnor ska kunna hjälpa mig att utdriva den demon som jag när vid egen barm. Den ständigt kritiserande rösten som blandar sig från morgon och kväll som handlar om ...nej...vet du vad jag kommer inte att skriva det.....det har andra redan gjort!

Men hur kan det komma sig att oavsett hur välskrivet och hur goda intentioner författarinnorna har så känns det aldrig förlösande. Deras resa till insikt och accept verkar aldrig helt trovärdig. Ofta känns det som att bilderna de visar och texterna är skrivna i ett försök att hålla huvudet över vattenytan. Det är utmattande oavsett hur slagfärdigt, insiktsfullt och med goda intentioner det är skrivet.

Är det för att dessa kvinnor kämpar en ojämn kamp? Deras försök att penetrera och nedkämpa det rådande skönhetsidealet känns futtiga och kraftlösa. Varför? För att idealbilden av hur en kvinna ska se ut idag i västvärlden redan har letat sig in i vårt DNA?
Eller för att man aldrig tror på någon som har behov för att säga att de inte bryr sig?

Jag har levt i min kvinnokropp i femtio år. (Lägg märke till hur jag försöker att inte kommenterar min ålder;) I alla dessa år har jag inte upplevt många stunder av ren kroppsglädje baserat på hur jag ser ut.

Men betyder det något? Egentligen?

För säger det något om hur välsignat skönt det har varit och är att leva? Hur kul jag har haft och har, hur mycket himmelskt sköna stunder jag har upplevt och fortsätter att uppleva? Hur mycket kraft, kreativitet, glädje och kärlek jag har känt och känner! Och hur det motsatta självfallet också varit tillfället!

Neej! Inget! För det verkar som att den där utseendefixerade demonen jag när vid min barm (skriver inte fylliga!) inte letar sig in i min förmåga att famna och njuta världen.

Bara i stunden framför spegeln eller när låren gnuggar sig mot varandra när jag är ute och går eller när fotografen skickar bilderna till min nya yogasite för bedömande. Då svider det, gnager och känns jobbigt. Men sedan fångas uppmärksamheten av något annat; jag går ut genom dörren och tänker på vad jag ska handla. Jag glömmer låren för att det är så skönt att känna solen mot huden. Eller jag hittar ett nytt verktyg i photoshop som kan trolla med fotots taskiga belysningen. Men inget av allt detta har gjort mig vackrare, smalare eller mera accepterande av vem jag är, det har bara flyttat min uppmärksamhet.

Det är helt enkelt så här! Jag är inte ett dugg nöjd med hur jag ser ut, hur mycket jag väger eller hur gammal jag är. Och det oavsett att jag är yogalärare och borde veta bättre;)!
Jag är ingen succé historia om hur jag kommit till insikt, accept eller förlåtelse och nu lever i en mycket mera hel version av mig själv där jag är vacker oavsett vilken tid på dygnet det är, hur mycket jag väger, eller hur gammal jag är!

För jag är inte hel och avklarad! För hel och avklarad såsom vi människor definierar hel och avklarad, finns bara som utopi! Livet det pågår ständigt!

I det livet är jag ibland kort och tjock och ful och ledsen och ibland svävar jag över grusvägarna som en lätt och lycklig sommarbris.

Så jag frågar mig är försöket att göra upp med tidens idealbild bara ett sätt att skapa en ny idealbild?

Gissa vilken bild som kommer att finnas på min nya hemsida!;)

Redo för blåbärsskogen? Träna huksittande!

Vilket blåbärsår vi får i år! Iallafall i skogarna häromkring där jag bor.

Jag vet inte hur du har det. Kanske har du inte någon blåbärsskog omkring dig. Eller några minnen från när din mormor eller farmor  tog dig med ut i bärskogen när du var liten. Att tillbringa en hel dag i skogen med kaffekorg, blåspättiga fingrar, myggbett och granarnas svaga sus över ditt huvud. Ljudet av bären som faller ned i byttan och någonstans längre bort sticker överkroppen av mormor upp över blåbärsris som är lika höga som buskar. Tystnaden och enstaka fågelläten, ron och så att sitta på huk.

Att huka bland blåbärsris är vad din kropp längtar efter. Huksittandet den mest bortglömda ställningen vår kropp kan göra. Och våra kroppar lider av bristen på detta multivitamin.

Då vi levde som samlaren och jägare var huksittande en av de positioner som kroppen gjorde mest under ett liv. Vi satt på huk och beredde maten, när vi samlades och åt omkring elden. Vi hade inga toalettstolar så när vi skulle göra stort och smått gjorde vi det på huk. Vi satt på huk när vi hämtade vatten, satt och spejade och födde våra barn. Och plockade våra blåbär! ;)

Historiskt så räknar vi med att vi har varit jägare och samlare i den längsta tidsepoken som utgör  människans historia, vilket är stenåldern. Från cirka 40 000 år f.kr och fram till cirka 6000-3000 år f.kr då vi började att bosätta oss och odla jorden.
Men vi kan väl bli eniga om att det bara är de senaste cirka 100 åren som merparten av västens befolkning inte varit beroende av kroppsarbete för att överleva. Och nu tänker jag på den kultur som växte fram här i västen under industrialiseringen.
Så låt oss säga att våra kroppar fram till för cirka hundra år sedan var vana att gå om vi skulle någonstans, använda kroppen för att få värme,vatten och mat. Vi har inte haft mjuka sängar, toalettstolar, bilar och möbler. Så vi har sovit på jorden, gått, sprungit, burit, klättrat, balanserat och suttit på huk!

Enligt biomekanist Katy Bowman är vår kropp skapad för dessa rörelser jag just rabblat upp. För att hela vårt system ska kunna göra sitt jobb måste vi "utsätta" kroppen för många olika slags belastningar. Det är de olika belastningarna som får blodet och syret att cirkulera ut i minsta cell. Musklerna och leder att fungera optimalt. Matsmältningen att fungera klanderfritt. Skelettet att vara starkt och bärande. Och som gör att vi kan föröka oss och föda våra barn utan artificiell hjälp.

För att du ska kunna vara bekväm med att sitta på huk måste en hel massa olika hälsovitala funktioner vara på plats. Du måste ha full rörlighet i fotled, knäled och höftled men du måste också vara stark nog till att kunna gå ned utan att det sker i en kraschlandning och sedan kunna ta dig upp igen utan att du måste ta stöd någonstans. För detta behöver du lårstyrka och ett par rejält starka sätesmuskler. Och dina vadmuskler behöver kunna sträcka ut i sin fulla längd. Så som du ser! Det är en hel del på gång i en huksittande position som på alla sätt går att likna med en multivitamin.

Om det var hundra år sedan du sist;) satt på huk kan det behövas en hel del fix innan du känner att du är klar till att inta positionen till fullo. Det finns olika saker att träna upp och stretcha ut. Övningar för att stärka sätesmuskeln och av alla är det att gå den mest oöverträffade. Så kom ut ur bilsätet, upp ur stolen, soffan, pinnstolen och börja gå. Se till att gå i uppförsbackar, på ojämn terräng i skor med inte allt för mycket stötdämpning och klack. Stretcha dina vadmuskler och släng dina högklackade eller låt dem stå i garderoben och skina och ta fram dem till särskilda festliga tillfällen. Stå på alla fyra med fötterna flexade och sätt dig en stund så du sitter på hälarna. Börja att sitta mera på golvet när du jobbar, umgås, ser tv. Strunta i om folk tycker du är underlig, bjud ned dem till golvet. Investera i kuddar och en mjuk matta och låga bord. När du är redo sätt soffgruppen till salu ute på Blocket och investera pengarna du får för försäljningen i en vandringstur i fjällen. Säljer du sängen också kan du åka till alperna;)
Har du knäproblem, eller har opererat din höft och ditt knä är allt detta fortfarande viktigt även om du kanske aldrig kommer att gå in i en full huksittande position. För dig som av några anledningar inte kan komma helt ned i en djup huk börja öva med en hoprullad filt i knävecken.

Nu kanske du tänker men om jag ska ha allt det där på plats hinner ju blåbärsbuskarna att vissna innan jag är redo. Ja kanske det men låt inte det hindra dig! Att tillbringa en dag i skogen oavsett om det sker huksittande eller på knä är ren medicin för kroppen och uppladdning för nervsystemet. Och för att inte tala om alla c-vitaminer du kommer hem med.

Här kommer en sekvens som jag har satt ihop för att öva på att komma upp och ned från huk. Den kan vara utmanande om du har en poblematik, sitt då gärna på en hög filt och ha en filt mellan knävecken. Den här sekvensen tränar din mobilitet i samtliga ovannämnda leder och får dina muskler att jobba. https://youtu.be/5LHlgCKmluY

Sommar, flipflops och en omtänksam farmaceut

Buhu jag har gubbvad! :( Det kallas det visst när man får en muskelfibersprängning i vadmuskeln!
Det hände när jag kom hem från min sköna yogavecka i London. Jag hade gått nog i allt cirka 10 km varje dag i ett par väldigt snygga men oerhört fotfientliga träningsskor med mjukt inre men rigid och hård sula. Dagen efter jag kom hem snörde jag på mig springskorna och boing sade det i några fibrer och sedan dess har jag levt med all den där ansträngande påpasslighet man har efter en fibersprängning. Och pendlat mellan att nästan läka och så bli övermodig och ge sig ut på något för muskeln övermäktigt och så har det hela börjat om från början igen.

Xeroshoes

Här om dagen gick jag i sommarvärmen förbi mina vänner och grannar på kullen och vi satt en stund i skuggan och drack ett glas vatten. Mannen som är farmaceut i botten frågade omtänksamt hur jag hade det med min fibersprängning och jag svarade att jag just hade sabbat läkningen igen genom en väl lång tur i skogen. Han tittade på mina xeroshoes och sade men det är väl inte så konstigt när du går runt i det där! Du måste ju skaffa dig skor med några bra ortopediska inlägg!!

Det skulle han aldrig ha sagt! ;) Det fick mig att gå igång trots värmen fast jag visste att han bara ville mig väl. Jag sade:-" Om foten har 33 leder och 25 % av kroppens antal muskler är det nog meningen att de ska användas och inte stoppas in i skor, proppas upp med inlägg och se ut som babyfötter". (Om det fanns en tävling för mest välskötta, mest mjuka, mest babyaktiga fötter skulle B vara en värdig kandidat till första priset!:) Jag fortsatte hetsigt;-" Om jag vill att det här ska läka så måste jag låta musklerna arbeta så att cirkulationen blir optimal. Dess bättre genomströmning, dess snabbare läkning!
B tittade lite förvånat på mig och sade:-" Men det kan väl ändå inte vara sunt att gå i sådana där skor! Jag kommer ihåg en sommar då jag nästan bara gick i flipflops och jag var helt förstörd efter det!"

Aha! Just ja! Som många andra förväxlade han barfotaskor med flipflops. De ser ju nästan likadana ut men det finns en viktig skillnad som många inte tänker på. Och det är bandet som stödjer hälen.
Flipflop har ingen strap, vilket innebär att vi måste jobba hårt med att hålla skon på plats. Och det gör vi med att knipa tårna ned i i sulan. Katy Bowman skriver i "Whole body barefoot" att nyare studier visar att detta kan resultera i olika problemställningar upp igenom kroppen, det vill säga att det inte bara skapar en spänning i och förkortande av musklerna i tårna men också spänning på framsidan av underbenet och en rubbning av balansen upp genom knä och höft etcetera.

Havianas med strap

Men när det nu är så här varmt, vill vi gärna ha en öppen lätt sko. Och som tur är finns det många att välja på som samtidigt har en tunn flexibel sula och som låter foten jobba som den är designad att göra. Till och med Havianas finns nu med strap.
Annars kolla in Katy Bowmans summershoelist!

Och gubbvaden då? Ja den ska behandlas som alla gubbar med lirk, envishet och en god portion humor. Det blir inte i sommar jag springer tio milen iallafall. Tills dess går jag barfota eller i mina xeroshoes och vårdar mina valkar och förhårdnader lika ömt som min vän B filar ned sina:)

Dysfunktionella hållningsmönster och funktionell yoga?

I min senaste blogg skriver jag om några av de iakttagelser om yogans förmåga och brist på samma som jag gjort under de år jag undervisat.

Den konklusion jag kommer fram till är att den rörelsekapacitet vi utvecklar i yogaställningar inte nämnvärt ändrar på ett dysfunktionellt hållningsmönster.

Man skulle väl nog närmast kunna kalla mig besatt av att försöka förstå hur kroppen fungerar både generellt men i synnerhet i en yogakontext eftersom det är där jag lever och andas större delen av mitt vakna liv. Jag har ingen akademisk bakgrund att stötta mig mot men därmed har jag heller inget som hindrar min nyfikenhet att kryssa många fält för att samla en bättre kunskapsbild.

Jag tror kroppen inte ger ifrån sig sina hemligheter mera än i små bitar. Och en ny liten upptäckt kan sluka en uppfattning som har hundra år på nacken i en munsbit och ändra hela kartans utseende. Jag tror inte sista ordet någonsin blir sagt, sanningen aldrig till fullo avslöjad. Det är så här skapelsen dansar, den lägger till och drar ifrån, ibland med sjumila stövlar och ibland som fotavtrycken i en strandkant.

Med risk för att det jag konkluderat eller snarare de teorier som mina konklusioner gett upphov till kommer att gå samma väg som de fotavtryck jag just nämnde har jag beslutat att omkullkasta mycket av de tankar som min yogaundervisning tidigare varit byggd omkring.

Om yogan skall kunna mera än att verka positivt på stressrelaterade obalanser, öka allmänt välbefinnande och förbättra vår förmåga att utföra komplexa positioner, (vilket i sig inte är illa pinkat;) Men om vi även vill ha en mera långvarig effekt på sådana utmaningar som många av oss upplever idag i knän, höfter, rygg och nacke hur ska vi yoga då?

Paradigmbrytare

Gary Ward, grundare av Anatomy in Motion, skriver bland annat i sin bo "What the foot"om att kroppen har ett centrum av massa dels globalt på nivå med L4 och L5 och dels lokalt i leder och i muskler. Vår bassupport (hur vi står) följer alltid centrum av massa och centrum av massan följer alltid bassupport. (Likaså centrum av bäckenet alltid följer centrum av massan.) Det låter krångligare än det är. Jag föreslår att du ställer dig upp och känner efter själv vart du har din vikt och känsla av centrum i kroppen och märk hur det påverkar viktfördelning i fötterna.
När vår bassupport ändrar sig, till exempel när vi står på ett ben, flyttar massans centrum med. När vår hållning är i obalans sker det något i vår bassupport som ändrar balansen hela vägen upp genom kroppen. Prova själv! Detta sker då ändringar någonstans i det muskuloskeletala systemet alltid påverkar hela systemet. Livsstil, trauma, stress och känslomässiga orsaker kan påverka vår hållning. Det kan ske på en sekund eller genom år av innötning.

Obalanserna påverkar lederna som hämmas i sitt fulla rörelseomfång (ROM, range of motion). Muskler hamnar i kroniska låsningar antingen i ett förkortat läge eller i ett förlängt läge och hindrar leden att uttrycka sig optimalt i alla de riktningar som den är skapad till (flexion, extension, rotation, lateral rotation, abduktion, adduktion och i vissa tillfällen cirkumduktion). Det vill säga den enskilda ledens eller muskelns centrum flyttas också.

Studier visar att det kan ta år och dar om vi försöker fixa det med stretching eller ett besök hos kiropraktorn. Att stretcha spända muskler kan ge en temporär känsla av lättnad och öppenhet men om vi inte adresserar de ställen i kroppen som ger upphov till obalansen kommer det att knacka på vår dörr förmodligen förr än senare.

Gary Ward tillsammans med andra som till exempel den internationellt känd yogalärare Jules Mitchell som skrivet en avhandling om stretching och Todd Hargrove författare till "Better movement" menar att lösa utmaningar i rörelseapparaten genom statiska stretch och/eller krävande stabilisering inte har någon större effekt, däremot handlar det om att kommunicera med nervsystemet och återetablera mera optimala rörelsemönster. Detta görs bäst genom att återinföra full rörelseomfång det vill säga att hjälpa kroppen genom olika övningar att hitta tillbaka till vårt sanna centrum av massa. Att stretcha myofascian i statiska yogaställningar är inte svaret på detta.

Att väcka leden ur sin törnrosasömn

Våra leder skapar rörelse. När leden agerar sker en reaktion i musklerna som utför rörelsen. Att väcka leden ur sin törnrosasömn kan få ett helt kungarike (kroppen;) att leva upp. Men vi måste ha nervsystemet med oss och nervsystemet gillar som du nog förstått vid det här laget inte passivitet.
När vi kombinerar olika yogaställningar med rörelse ökar vi möjligheten att påverka våra leder och väcka dem till sitt fulla rörelseomfång. Vissa typer av kombinationer är mera effektiva och repetition är en viktig ingrediens. (Detta ska inte förväxlas med yogastilar som vinyasayoga eller poweryoga där flöde (vinyasa) och prestations orienterat flöde (power) är huvudingredienser.)

Kvävas av bekvämlighet

Biomekaniker Katy Bowman menar att om vi inte ändrar på vår stillasittande livsstil kommer västvärlden att kvävas av bekvämlighet. Hon menar att vi är fattiga på rörelsenäring på samma sätt som vi kan tala om att vara fattiga på vitaminer och mineraler etcetera. Några av de rörelser som är de viktigaste komponenterna är att gå (barfota eller i barfotaskor), att sitta på huk och att hänga i våra armar. Movenat skapad av Errhwan Le Corre har utvecklat en metod som går längs samma linje där naturliga rörelser utforskas och tränas till skillnad mot de mera statisk och syntetisk träning som utförs på gym.

Funktionell yoga

Jag har låtit mig inspirera av alla dessa ovannämnda och har satt ihop lite olika sekvenser där yogan fungerar som en yttre ram men där jag lagt till olika komponenter (rörelsenäring) för att fylla på vitaminförrådet. Tanken är att locka kroppen ut i större och större ROM samtidigt som det känner sig stöttat av musklerna. Det vill säga att ge kroppen förtroendet att våga sig ur sin bekvämlighetszon för att kunna återvända till sitt optimala centrum i en kombination av styrka, stretch och rörelse.

I mina yogapass mixar jag dessa sekvenser med traditionell dynamisk hathayoga och restorativeyoga men tanken är att de även kan göras enskilt för att träna upp styrka och flexibilitet i utvalda leder. Om du har en skada kan de här sekvenserna alltid modifieras. (Modifikationerna finns inte med i nedanstående sekvenser men kommer att finnas i andra serier jag kommer att visa senare.) Kom ihåg att det handlar om att ta sig ur sin bekvämlighetszon så det får gärna kännas utmanande men lite utmaning varje dag är bättre än fullt ös ena dagen för att efteråt känna att man gått för långt.

Här nedan ser du förslag på två sekvenser:

http://www.whatthefoot.co.uk/
http://www.anatomyinmotion.co.uk/
http://www.julesmitchell.com/
http://www.bettermovement.org/
http://www.restorativeexercise.com/
https://www.movnat.com/