Stel är bra!

Om jag fick en krona för varje gång jag hörde någon säga till mig "jag är så stel" skulle jag kunna ta en långsemester på någon söderhavs ö. Vad är det med stelhet som får oss att känna oss så odugliga, nästan skamfulla? Och vad är det vi egentligen refererar till när vi säger stel.

Härom helgen mötte jag en härlig, vältränad, energisk kvinna som upprepande gånger berättade att hon måste göra något åt sin stelhet. Hon löptränade kontinuerligt och menade att hennes löpträning gjorde henne stel men att hon aldrig fick taget sig samman till att stretcha ordentligt.

En annan berättade om hur han kände sig stel i sätesmusklerna och detta hindrade honom från att röra sig smidigare. En tredje kände sig hämmad av en konstant stelhet i och omkring nacken. Listan skulle kunna fortsätta, de flesta som kommer till mina yogaklasser säger att de känner sig stela och att de hoppas att yogan ska hjälpa dem med att bli mera flexibla.

Men vad är stel?
Vi använder ofta ordet stel för en känsla av restriktion i kroppen och för de flesta är känslan av stelhet, spänningar som uppstått under år av att ha ett begränsat rörelsemönster.
Men begrepp som stel och flexibilitet måste alltid ses i ett sammanhang för att kunna förstås.

Kvinnan som löptränade var både smidig och energisk, i hennes rörelsemönster fanns ingenting som fick mig att associera till stel eller spänd. Nej visst, hon kunde inte få sin häl ända ned mot skinkan när hon i en position där hon låg på magen böjde knäet för att stretcha ut framsidan av låret. Och likadant kunde hon inte heller nå ned till golvet när hon gjorde en stående framåtböjning utan att först böja i knäna men annars var hon full av kraft. Hon rörde sig smidigt upp och ned från golvet och hade en fin hållning. Hon var stark och rörlig så vad var det som fick henne att uppleva och se sig själv som stel? Vad fick henne att tro att måttet på sundhet handlar om att kunna nå sina tår i en framåtböjning?

Yogalärare och biomekaniker Jules Mitchell är en av dem som har en liten annan infallsvinkel på definitionen av stel, och som just nu omvandlar sin doktorsavhandling om stretching till en bok "Yoga Biomechanics: Redefining Stretching",  (som vi är många som gläder oss till utgivningen av i 2017).
Jules Mitchell säger "Stel är bra!" Med detta menar hon att vår bindväv är sund när den stel. Det är det som skapar integration och kraft i våra rörelser. En bindväv som mister sin stelhet och befinner sig i det mekaniska området som kallas plasticitet har svårare att distribuera rörelse. De många extrema positioner som finns inom yoga hjälper oss sällan i vår vardag, då de inte nödvändigtvis gör oss starka i ytterlägen.

Att förstå skillnaden mellan stelhet i vävnad och spänningar. 
Spänningar är obalans. Muskler och vävnad som fasthålls i korta eller långa lägen beror ofta på att vi har en belastningshistoria som hämmar full rörlighet i våra leder även kallat rörelseomfång. Dessa spänningar är bäst hjälpta när vi stärker oss i ytterlägen och därmed skickar signaler till nervsystemet att vi har kontroll. Stretching är ett sätt att bland annat reorganisera bindväven och förbättra flöde men passiv stretching har inte stor effekt när det kommer till ökad rörlighet enligt exercisescience. Vill vi bli bättre på att röra oss, behöver vi röra på oss! Sedan beror det på vad vi gör och vill. Kroppen formas av det vi gör mest så att vi helt enkelt kan bli ännu bättre på det. Är du en seriös löpare vill du vara stel. För det är stelheten som ger dig kraft i rörelsen, inte att du har en hardcore stretchingpraxis och i synnerhet inte innan du ska ut och springa. Studier visar att folk som löptränar presterar sämre och är mera skadebenägna om de stretchar innan de springer.

En cyklist hänger över styret i en extrem framåtböjning och kroppen formas genom att skapa korthet i nacke och lår. Detta gör cyklisten bättre till att vara i den extrema positionen som krävs för att kunna sitta i flera timmar på en tävlingscykel.

Så vad vi gör och vad vi vill är viktiga frågor att ställa oss innan vi ursäktar oss eller frustreras över att vi är stela. En annan sak att ta i betraktelse här är också att vi alla föds med olika mängd av elastan i vår bindväv. Förhållandet mellan collagen och elastan är avgörande för hur elastisk din bindväv är. Det vill säga att det att du når ned till tårna är inte för att du är en bättre människa men för att du helt enkelt har de fysiologiska förutsättningarna att kunna göra det men att du kan göra det betyder inte nödvändigtvis att du är stark nog till att gå upp från golvet utan att ta i med händerna.

Är du spänd eller är du stel? Vill du bli en bra långdistanslöpare? Tränar du till Vätternrundan? Eller är ditt mål att göra spektakulära selfies;)? Då behöver du kanske anpassa din stretching så att det passar och släppa taget om idén att flexibilitet är det ända sanna.

http://www.julesmitchell.com/stretching-and-muscle-control/

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19050648

http://sportsmedicine.about.com/cs/flexibility/a/aa022102a.htm

Att vara en kritisk yogalärare

Då och då stöter jag in i artiklar om hur yogan kan utöva underverk. Hur olika positioner kan kurera olika typer av problemställningar och hur yogan kan förbättra sportprestationer, lätta depression, öka intellektuell prestanda eller kurera en dålig rygg.

Vi yogalärare skapar yogapass, workshops och kurser baserat på vad vi lärt av våra yogalärare. Ofta handlar våra teman om att öka välmåga, få bukt med till exempel; olika smärtproblem, dålig hållning, öka självförtroende, leva mera helt och prestera bättre. Eller hur? Och vi älskar själva att delta på pass och kurser som utlovar ökad kunskap och välbefinnande.

I de år jag har jobbat som yogalärare har jag baserat mina pass och salufört yogan på grundlag av vad jag lärt av lärare och vad jag har läst i böcker och ute på nätet. Hur skulle jag kunna annat? Här är ett urval av påstående som jag lärt och fört vidare:
Twist verkar detoxande.
Bakåtböjningar stimulerar binjurarna och ger dig ett adrenalinrush.
Huvudstående förbättrar tallkottskörtelns funktioner.
Du ska inte göra inversioner när du har mens.
Stel är inte bra. Flexibel är bra.

Följ gärna länken och kolla svaren på dessa påståenden! :) http://sequencewiz.org/2015/07/15/can-twists-detox-the-liver/

Vi yogalärare har ingen formell utbildning. Och även om det står till exempel anatomi, fysiologi och biomekanik på schemat i vår yogalärare-utbildning kan vi inte med säkerhet veta att de som undervisar oss är uppdaterade eller baserar sitt material på tillförlitliga källor. Vi kan inte heller vara säkra på att de konklusioner de gör är baserad på reell kunskap och inte förtolkade att anpassa yogan.

Jag hörde en intervju med Jules Mitchell av Yoga and Beyonds, Ariana Rabinowitch där de diskuterade vilka standarder som man kunde tänka sig för att vi yogalärare skulle kunna undervisa utifrån en mera tillförlitlig kunskapsbas. Jules Mitchell tyckte det var svårt att sätta upp regler för vad en yogalärare-utbildning skall kunna för som hon sade, det är inte reellt att tvinga en yogalärare igenom en 5 års utbildning i biomekanik eller annan akademisk utbildning för att kunna undervisa. Hon menar också att det som gör yogan så tillgänglig är att det inte krävs någon längre akademisk utbildning och att detta gör att vi så att säga bara kan kasta oss ut i det och få våra erfarenheter undervägs.
Att det är just så är jag själv väldigt tacksam för. Jag skulle inte kunna ha mitt drömjobb annars. :)

Men även om jag håller med Jules Mitchell att det kan vara svårt att sätta standarden för vad man ska lära i en yogalärare-utbildning finns det något jag önskade jag fick lärt mig från första början och det handlar inte om mera anatomi, psykologi eller konsten att ge justering det handlar om att tänka kritiskt. Att lära hitta tillförlitliga källor och att veta hur man ifrågasätter dessa källor. Att våga ifrågasätta olika påståenden eller yogamyter om du så vill.

Väljer vi att köra en detoxworkshops eller en yogakurs för löpare är vårt material då tillräckligt underbyggt, baserar vi vårt material på tillförlitliga källor eller undervisar vi utifrån hörsägen och vedertagna föreställningar?

De artiklar jag nämnde i början till exempel har förmodligen blivit skrivna i god tro, grundade på påstående som vi är vana att höra och läsa om i olika yogasammanhang. Vi vill så väl. Vi vill att bakåtböjningar ska lätta depressioner, att twist ska verka utrensande, att yoga ska göra oss till bättre löpare eller förhindra att vi någonsin mera får ont i ryggen.
Men jag tror att vi är där nu då det är dags att inse att yogan inte är en mirakelkur och att det som oftast kräver komplexa åtgärder för att förändra olika problemställningar oavsett på vilket plan dessa problemställningar befinner sig.

Dess längre in i kroppens vildmark jag beger mig dess mer viktigt känns det att jag har packat ordentligt.
Att i böcker och artiklar kolla in källanvisningar kan vara en bra början. Finns det inga källanvisningar i texter som gör krassa påståenden brukar jag att kolla upp ämnet från flera håll. Att  läsa studier och forskningsresultat känns bra att göra även om jag inte förstår allt eller är utbildad i ämnet. Det ger mera ödmjukhet och det är svårare att göra påståenden vilket jag tycker känns bättre både för mig själv i min egen praxis och inför mina elever.
Att våga låta bli att lova guld och gröna skogar men att investera i en bra ryggsäck.

Här nedan följer några länkar till sidor där man kan söka på ämnen och kolla vad olika studier har att säga. Länkar också till Jules Mitchells blog och Todd Hargrove som jag tycker har mycket intressant att komma med. Det finns helt klart flera både siter och folk som sitter på tillförlitligt material och när man väl börjar att spåra leds man ofta vidare till nya vattenhål.

http://www.amjmed.com/
http://www.acsm.org/
http://www.mayoclinic.org/
http://clinics.org.br/index.php
http://www.arianayoga.com/julesmitchell/
http://www.julesmitchell.com/blog/
http://www.bettermovement.org/blog/