Är du alltid neutral?

Gary Ward som har skrivet "What the foot" svarar i en intervju när han blir frågad om vad en neutral fot är att; "neutral är det som foten rör sig in och ut igenom, inte något vi alltid ska eller bör eftersträva att vara i."

När en fot som vet vad en neutral placering är, tar ett steg framåt rör den sig från neutral in i pronation (rör sig inåt) tillbaka i neutral och ut i en supination (rör sig utåt).

Men om din fot inte känner till neutral som utgångspunkt, som till exempel om din fot alltid pronerar, kommer ditt gångsätt att påverkas av det. Och i din gång kommer din fot inte att hitta den här klara rörelsen igenom neutral och ut i de andra rörelsemöjligheterna. Detta påverkar i sin tur hur belastningen blir upp igenom häl och ben och kan påverka till exempel knä och höfthälsa.

Kolla bilden här nedanför:

Jag tänker att detsamma naturligtvis gäller för när vi talar om en neutral rygg. Eller en neutral hållning.  
Neutral är inte något vi alltid är i men är något som vi rör oss ut och in igenom.
Våra utmaningar uppstår när vi inte vet hur neutral ser ut och ska kännas. Våra utmaningar kommer också om vi eftersträvar att alltid försöka vara neutrala i vår hållning och gång, vilket nog rent praktiskt är omöjligt. Frihet i kroppen är att veta vad neutral är och sedan ha rörelsekapacitet att röra sig i samtliga riktningar och plan som de olika lederna tillåter.

Hur ser det här ut i en yogaställning? 

Din förmåga att vara neutral påverkar dina yogaställningar. Den belastningshistoria som du utvecklat tar du med dig in i din yogapraxis. Att lära hur neutral ska kännas och se ut för dig är en förutsättning för att kunna utföra yogaställningar sunt och fördjupat.

Så vad är neutral?

I Katy Bowmans bok Alignment Matters finns den här illustrationen.
Den visar en optimal linjering av kroppen i en stående position.
Siffrorna beskriver som du kanske ser olika punkter i kroppen.
Till exempel är punkt 11 ditt blygben. Punkt 12 dina ASIS (de beniga utstickande höftpunkter du kan känna med dina fingrar om du går från naveln och ut till sidorna) Punkt 13 är det första revbenet som du kan känna med händerna.



Kolla gärna Esther Gokhales version av detta här:

Vi har i mina klasser jobbat en del med att hitta den här placeringen inte bara i stående men även när vi utför sittande och liggande ställningar. För många av oss är det svårt då vi är djupt präglade av vår livsstil. Ett stillasittande liv, eller ett liv med enahanda rörelser formar våra kroppar. Men även trauma och sjukdom kan skulptera oss till ett kroppsmönster som skapar en slitsam belastningshistoria.

När vi yogar har vi möjlighet att titta närmare på det här och också arbeta med våra mönster. Att hitta en neutral kurva i ryggen till exempel eller att engagera foten så att den arbetar mera optimalt i en ställning där vi belastar foten.

Titta här på hur Jenni Rawling illustrerar det i sitt foto:

Skön känsla i kroppen=lugn i nervsystemet
 Men optimal placering handlar inte bara om att få punkterna koordinerade så att de passar "facit". Är till exempel våra sätesmuskler svaga, hälen ostabil, psoas kort och kappmuskeln svag kan det att hitta neutral vara en utmaning. Det finns många ställningar i yogan som kan tänja och stärka kroppen till att så småningom hitta tillbaka till den sköna ansträngningslösa känsla som är kännetecknande för neutral och som många av oss upplevde som barn.
Och när vi låter erfarenheterna i vår yogapraxis sippra ut i våra rörelsemönster också utanför mattan börjar vi för allvar skapa nya neurologiska stigar i nervsystemet. När vi ändrar våra vanor och lär kroppen och sinnet hur det ska kännas blir det lugnt och det känns som att komma hem.

Och när vi är hemma i kroppen är vi hemma överallt.

Yoga kan inte existera i ett vakuum

Jag har älskat yoga från första stund. Min kärlek började för länge sedan då jag hittade en liten bok på biblioteket där en mager indisk man i klädskynke gjprde komplicerade yogapositioner. Jag lånade hem den och började från sida ett. Jag, vardagsrumsgolvet, en filt och en liten indisk man.

Jag fick ingen undervisning. Det var ingen som gav mig instruktioner eller sade hur jag skulle andas eller vad jag skulle uppleva. Jag var i yogaland helt på eget bevåg, utan karta och sällskap. Jag tror det var en bra början för det gjorde att kroppen och sinnet fick leta sig fram själv. Det innebar förstås också att jag fick många saker om felfoten.

Idag, en yogalärareutbildning och många kurser och workshops efteråt har min förståelse för yogans anatomi vuxit men då jag började utan att vägledas av någon auktoritet är min inställning till yogan både otraditionell, ifrågasättande och inte auktoritär. Jag har haft olika faser där jag provat av olika stilar och "outfit" men inget har passat mig i längden. Det passar mig bättre att ha många inspirations och kunskapskällor.

Det jag har undrat mig en del över är att det ser ut som om att det inte riktigt finns en diskussion och ifrågasättande om vad yogan egentligen gör och kan.

Har yogan immunitet?

Andra kroppsterapier och träningsformer utvecklas i takt med de nyaste studierna och forskningen.
Men yogan verkar att befinna sig som i ett vakuum. Som om yogan hade immunitet i förhållande till det som pågår omkring den.

De flesta hittar en yogaform och en lärare som sedan präglar resten av deras yogaliv. Man förlitar sig på en tradition. Men om man säger att man gör något för att man har gjort så i tusen år och sopar med det all eventuell kritik av bordet är inte det lite detsamma som att spotta tre gånger när en svart katt går över vägen eller lägga sju sorters blommor under huvudkudden midsommarafton?

Yoga är idag nästa lika vanlig som gymnastik var för tio år sedan. I USA är det 20 miljoner människor som yogar. Och det finns inget som säger att det är en kortvarig trend. Detta innebär att det kommer fler och fler till yogamattan. Människor med många olika kroppar. Kroppar med många olika behov, begränsningar och möjligheter. Olika människor dras till olika yogaformer. Några vill träna mera fysiskt, några behöver lugnet, andra mystiken. So far so good eller?


Knipövningar, Kegel och mula bandha

Ute på FB hade vi yogalärare en diskussion om knipövningar, Kegel och mula bandha. Det fick mig att tänka på vad vi tror oss veta och vad vi egentligen vet. De flesta yogalärare har undervisats i de tre olika bandhas, rotlås. (Se länk till en lättläst artikel i MBG här om du inte vet vad det är.) Några av oss har bara en ytlig kunskap, andra har praktiserat bandhas i många år.

De flesta talar om att bandhas handlar om att stabilisera kroppen när vi står i olika positioner och att rikta och ackumulera energin uppåt i kroppen. För att på så sätt inte läcka energi, skapa fokus och bereda väg till upplysning. Bra va! Det har väl ingen emot? Men om man tittar närmare på det. Vad är det egentligen vi gör? Och vad tror vi att vi upplever?

Låt oss ta mula bandha som också kallas rotlåset. Detta innebär att vi "lyfter" bäckenbotten det vill säga egentligen skapar vi en kontraktion i musklerna. Olika yogastilar har olika sätt att undervisa det här och olika fokus i bäckenbotten men kanelen är den samma i summan, du drar ihop muskler och skapar en koncentrisk spänning.
Olika yogastilar refererar till olika traditioner men de flesta är nog eniga om att den huvudsakliga grunden till detta är den som jag beskrev. Det vill säga för stabilitet och energi bevarande/förhöjande.

I en vlog med Katy Bowman som är biomechanist, beskriver hon vad som händer när man drar ihop musklerna i bäckenbotten. Se den här om du är intresserad.

Annars kort beskrivet, när man drar sakrum närmare blygdbenet sker en förkortning av muskeln. När man gör detta regelbundet. Som när man alltid drar bäckenet in under sig när man står, går och sitter. Som att göra knipövningar utan att också jobba med excentrisk rörelse genom att stärka sätesmusklerna. Eller som att hålla mula bandha igenom många yogapass kan resultatet oftare än sällan bli tajta bäckenbottenmuskler. En tajt muskel är inte en stark muskel. En stark muskel är en muskel som kan växla mellan excentrisk och koncentrisk rörelse och som vet när den ska slappna av.

När vi gör mula bandha upplever vi kanske att vi blir mera stabila och mera fokuserade, det kanske  känns som att vi har mera kraft och är mera centrerade. Några har kanske genom en kombination av andningsövningar och mula bandhas upplevt mera mystiska nivåer av enhet och sanning. Förresten vet jag inte helt vad jag menar med mystisk enhet och sanning men jag tänker att jag skriver det för annars skulle någon bara säga att jag missat det viktigaste orsaken med att göra bandhas;) (Jag bara skojar, det är klart jag vet vad det är;) men det är ingenting som vare sig är mystiskt eller behöver några bestämda tekniker eller en yogamatta för att upplevas.)

Vad vet vi egentligen?

Men vad vet vi om vad som sker egentligen? Vad är det som vi upplever som energi? Vad är det som gör att vi känner oss fokuserade? Vad vet vi om hur energin jobbar i kroppen? Och vad är det som ger oss en upplevelse av stabilitet och hur påverkar det kroppen både just nu och i längden?
Jag frågar inte din lärare nu, utan jag frågar dig! :)

Indiska män

De tekniker som många av oss anammat kritiklöst i yogan är tekniker som utvecklats av indiska män som levde under helt andra livsvillkor än vi. De levde ett mycket mera rörligt liv än vi, levde i hus utan många möbler. Satt på golvet och sov på golvet. De hade helt enkelt en diametralt annan livsstil än den vi har här i västen.
När de gjorde mula bandha utgjorde det inte en potentiell risk då deras sätesmuskel var stark som en hästskinka på grund av att de helt enkelt gick mera och ofta barfota i ojämn terräng. Och ofta satt på huk.

För min del är det viktigt att fråga mig varför jag gör det jag gör och utifrån den kunskapsplattform jag står på idag söka mer kunskap och förståelse.

I mina ögon är det helt absurt att adoptera olika tekniker utan att få en ordentlig förklaring på vad som händer i kroppen och varför jag ska göra den. För mig räcker inte tradition.

Jag brukar säga till dem som undrar att, nej yoga har inget med religion att göra men ibland undrar jag. För om man tittar på hur mycket tro och hur mycket kunskapsberöringsångest det tycks finnas i vår skimrande allsmäktiga yogavärld verkar det ibland inte som att det finns någon skillnad.

Som yogautövande och yogalärare kan jag inte bortse ifrån den tid och den miljö jag lever i och hur den påverkar min kropp och de som kommer och yogar med mig. Jag kan heller inte bortse från de studier och den forskning som görs inom olika vetenskaper och som är relevant för hur jag undervisar och utvecklar min yogapraxis.

Yoga kan inte existera i ett vakum. Mula bandha eller inte.




http://www.yogajournal.com/uncategorized/new-study-finds-20-million-yogis-u-s/

Räven och proprioception. Och om livet i djurparken

 Efter oändligt många dagar med regn och kyla vaknar jag upp till klarblå himmel och en värmande sol. Jag skjutsar ungarna till bussen, och sedan packar jag min ryggsäck med frukosten och går ut i skogen.

Jag har alltid varit lite av en naturhippi. Att bo nära naturen. Att vara mycket ute i skogen eller vid hav och sjö. Men mest älskar jag skogen. När barnen var mindre gjorde vi ofta vår mat på öppen eld, sov i tält och levde uteliv. Men de sista par åren har jag helt kommit bort från allt detta, trots att jag har skogen runt knuten. Jag skyller det på tonåringar och busy yogaliv;)

Men så kom Katy Bowman! 

Åh Katy Bowman, som jag skrivet om i ett annat blogginlägg, kvinnan som fick mig tillbaka ut i vildnisset igen, på rätt spår längs rådjursstigar och älgspillning. Hon påminde mig om allt det jag älskat och som jag ju fortfarande älskar men glömt; gransus, barfota i mjuk mossa, bland tallbarr och kottar, fågelkvitter och stillhet.

Paradigmshifter

Katy Bowman blir kallad en paradigmshifter av många. Sin utgångspunkt har hon i biomekanik och utifrån detta matematiska synsätt att förstå kroppen i rörelse visar hon oss det självklara.
Hon hävdar helt skoningslöst att vi lever som djuren i ett zoo. Den oändliga kapacitet våra kroppar och sinnen har för rörelse och ta emot intryck hämmas och bedövas av komforten i vår västerländska livsstil.
Bristen på naturlig belastning av våra kroppar gör oss disponerade för livsstilssjukdomar och försvagar oss. Vi lever i C-kurvan (den form kroppen tar av allt sittande och dålig hållning). För att kompensera tränar vi. Igenom en vecka kanske vi har ett par peaks av rörelse på en annars mer eller mindre stilla rörelsegraf. Peaks av träning, där vi jobbar så svetten lackar med relativt ensidiga rörelser och ofta med hjälp av maskiner och träningsutrustning.

Mekanotransduktion vad är det?

Kroppen är skapad för rörelse, alla möjliga slags. När vår kropp belastas på multidimensionella sätt mår vi bra. Det finns något som heter mekanotransduktion. Vi vet att våra celler påverkas av den kemiska miljön i kroppen men någonting som kommer före detta är hur rörelse påverkar våra celler som då i sin tur utsöndrar kemiska signaler.
När vi rör oss, svänger med armarna, böjer oss ned, går barfota över en klippa eller kastar en sten så är det inte bara muskler och skelett som påverkas. Varenda cell i kroppen registrerar och påverkas av allt vi gör, och inte gör!
När vi gör något mera frekvent så formas cellen efter den rörelsen, eller brist på samma. Detta kan innebära att cytoskelettet trycks ihop på ett sätt som påverkar kärnan i cellen (nucleus) och detta kan inverka på vårt DNA och vår förmåga att regenerera.
När vi däremot rör oss på multidimensionella sätt ger det en belastningen som gör att minsta cell masseras, trycks, vrids och kramas. Dessutom gör detta att blodet strömmar ut även i våra blodkärl, de minsta, pyttesmå förgreningarna som räcker helt ut i vår yttersta periferi och därmed får bringat näring och syre till cellerna och tagit med sig restprodukter därifrån.
Om vi däremot fastnar i vissa positioner, det vill säga, rörelser eller brist på rörelse som vi gör mest frekvent kan detta dels påverka cellen som jag just beskrivet men det gör också att kroppen formas. Till exempel så strömmar blodet på ett speciellt sätt igenom kroppen. Det är inte bara hjärtat som pumpar blodet runt men även musklerna är med att cirkulera blodet runt i kroppen. När kroppen befinner sig i en och samma form dag ut och dag in så bildas det förträngningar där det inte skulle vara någon och det blir svårare för blodet att passera. Detta kallas också för åderförkalkning. Vår kost och det att vi blir äldre brukar ofta få skulden för åderförkalkning men enligt Katy Bowman är det vårt stillasittande som är huvudrollsinnehavaren i dramat.

Proprioception och pösiga fåtöljer

En annan viktig ingrediens i vår välmående har det som kallas för mekanoreceptorer. Proprioception är en av dem och denna är vår förmåga att registrerar vår omgivning. Proprioceptorer registrerar temperatur, tryck och beröring. Dessa befinner sig i bindväven direkt under huden, i bindväven mellan muskler (fascian) och i våra leder. Tillsamman med motorspindlarna i musklerna är de med till att registrera och förnimma vår omgivning så att vi kan respondera optimalt i varje given situation.

När vi lever vårt liv på bonade golv, jämnad mark och slät asfalt i skor med klack och trångt tåutrymme. Eller i pösiga fåtöljer, mjuka sängar och med blicken fastlåst vid en dataskärm stimuleras vår proprioception bara begränsat. Tillsammans med bristen på många olika intryck gör det att kroppen snedbelastas och börjar att kompensera vilket skapar hållningsmönster som kan leda till både små och stora problemställningar.

Todd Hargrove har i sin bok "A guide to better movement" citerat Tolstoj; Happy families are all alike, every unhappy familie is unhappy in its own way". Han använder citatet för att beskriva hur en sund kropp rör sig i förhållande till en kropp som är präglad av dålig hållning och problem. Kroppar som mår bra, rör sig lätt, ansträngningslöst och med kraft och energi medans kroppar som är präglade av olika problemställningar hämmas på tusen olika sätt.
Han jämför en elitlöpare med otränad löpare. Elitlöparna har nästan samma rörelsemönster men en otränad löpare har sin helt egna stil.

På yogamattan

På yogamattan får vi möjlighet att stimulera både vår proprioception och de många olika yogaställningarna hjälper oss att belasta kroppen på många sätt. Och får oss för en stund ut ur våra krökar och ger syre och näring ut till minsta cell. Dessutom yogar vi ju barfota vilket gör att vi stimulerar muskler och proprioceptorer och fyller på vårt välbefinnandekonto också på så sätt. Men det räcker inte till att balansera ut vårt stillasittande liv. Inte ens om vi gjorde det varje dag.

Vi är vilda djur i bur!

 

Om vi såg på oss själva med Katy Bowmans ögon skulle vi se oss som vilda djur i en djurpark. Det är självklart för oss att de vilda djuren har mist något av sin naturlighet. De rör sig inte i sin naturliga miljö tillsammans med hela den flora och fauna som hör till. De kan inte jaga eller gräsa. De kan inte vandra eller klättra eller bada. De är utsatta för artificiellt ljus och ljud i en konstgjord miljö. Och alla vet att detta gör dem deprimerade och till exempel rubbar deras förmåga att bli befruktade.
Det är på samma sätt med oss. Vi människor är otroligt bra på att anpassa oss men anpassning är aldrig utan konsekvenser.

Erwan McCorre som har utvecklat MOVNAT säger att vi är för våra anfädrer vad chi chuan är för vargen.

När jag gått barfota upp för berget igenom skogen kommer jag upp till min favoritplats med utsikt långt ut över skogarna. Jag sätter mig på en sten och äter min frukost. Jag har tagit med min dagbok för att jag tänkte att jag ville skriva ned ett par tankar men istället så blir jag bara sittande. Solen värmer, fåglarna kvittrar och skogen doftar mylla och mossa.

Jag sitter stilla och när jag vänder på huvudet står en räv och tittar på mig fyra meter ifrån mig. I ett ögonblick som känns tidslöst tittar vi på varandra utan vare sig förvåning eller rädsla. Bara en slags igenkänning, inte som att vi setts förr, men som i att känna igen att vi är likadana.
Sedan kommer vår räv respektive människonatur ikapp oss och räven vänder om och springer in i skogen igen.

Men för en stund var allt natur.

Och vad var det som fick mig att vända mig om?



http://www.katysays.com/
http://www.bettermovement.org
https://www.movnat.com/

Varför har vi ont i ryggen? Del 2. Yoga och din neurotag

Är du en av oss som har en återkommande problemställning i kroppen. Lider du av smärta i nacken eller ett knä, en höft, en rygg, en axel, en handled eller någon annan slags kroppslig obalans.
Går du regelbundet på yoga, annan träning, och/eller massage? Har du provat sjukgymnastik, akupunktur, osteopat, naprapat, kiropraktor eller annan typ av kroppsterapi och ändå är det som att det inte blir bra? Det kanske släpper i några timmar, dagar, veckor men sedan återkommer det och du har det som att du är tillbaka på ruta ett.

Jag ser en hel del olika smärtproblem som kommer och går hos dem som deltar i mina yogaklasser. Och själv dealar jag med en ond ländrygg, en stel nacke och och problem i en axel. Problem som kommer och går, ibland mera förutsägbart än andra gånger.

I min förra blogg om ryggsmärta funderade jag omkring vad det är som triggar igång smärta och vad som kan förebygga. Jag hävdade helt frankt att yoga inte var någon garanti mot livets onda eller implicit kunde garantera strålande livslång hälsa och tog upp några faktorer som jag i mitt eget tillfälle ser som mycket mera sannolika argument varför till exempel jag själv med irriterat jämna mellanrum kastas ut i en smärtcykel på trots att jag yogar stort sett varje dag, får regelbunden massage och då och då går till en osteopat. I den här bloggen tar jag det hela ett steg längre.

Smärta är ett output inte ett input

Forskning i smärta har accelererat under de senaste femtio åren och det sista ordet är förmodligen, som med allt annat, inte sagt. Men enligt forskningen fram till nu, så är smärta en komplex händelse i kroppen som är påverkad av många faktorer.

Du kanske som jag har trott att smärta uppstår när det är något som skadats i kroppen. Men så är det inte. Smärta är en signal, ett ouput som signalerar om potentiell fara. Ett slags alarmsystem som går i gång för att kroppen ska kunna mobilisera handling.

Överallt i kroppen finns olika typer av mekanoreceptorer. Sensorer som läser av förändringar i den yttre miljön omkring oss (proprioreceptorer) och i vårt inre landskap (interiorreceptorer). Och så har vi sensorer som kallas nocireceptorer och det är dessa som sansar potentiell skada.

Alla har neurotags

Vi har alla våra egna neurotags (lite som graffitikonstnären alltså;) Dessa är skapade av information från många olika aspekter inom oss. En neurotag består av allt ifrån tidigare erfarenheter med smärta, känslor, stress, föreställningar om smärta samt information från kroppen (nociceptorer)
Nociceptorer är sensorer som finns i fria nervändar i hela kroppen och dessa registrerar förändringar som har att göra med temperatur, (du bränner dig) tryck (du skär dig) och kemiska förändringar (som vid inflammation, ett adrenalinpåslag eller mjölksyra i muskler)

Smärta kan uppstå utan att det finns någon skada på vävnader till exempel vid fantomsmärta eller kronisk smärta. Men tvärtom kan också vara tillfället, skada uppstår men av någon grund väljer vår neurotag att inte reagera som till exempel när en elitidrottare skadas i en tävlingssituation. Eller om det händer en olycka där det handlar om att ta sig ur en brinnande bil, då får smärtan får vänta till senare. Eller i andra mindre dramatiska tillfällen där vi på något vis har lärt att ignorera smärta.

Ryggsmärta

Todd Hargrove skriver i sin bok "A guide to better movement" .../ Fifty two percent of people with painfree backs had at least one bulging disc or other MRI abnormality. In a similiar study, one third of individuals who had never suffered back pain had a spinal abnormality, and 20 percent under the age of sixty had a herniated disc..../
De flesta ländryggsproblem är vad man kallar för ickespecifika vilket helt enkelt innebär att det inte kan påvisas några direkta abnormaliteter eller skada.  För att förstå hur detta går till måste vi förstå att smärta inte är en indikator på att skada har skett men en signal om att det finns en potentiell fara för kroppen.
Signalen kan triggas av många faktorer. Du har en gång haft ett ryggskott, ett diskbråck eller ett trauma i ryggen. Du slog i ryggen när du ramlade ned från en klätterställning eller något annan smärthistoria. Föreställning om smärta kan trigga igång smärta. Spänningar i ryggen kan ändra den kemiska balansen. Brist på syre i vävnader kan trigga igång nocireceptorer. Eller allt detta och mer därtill i en ända stor komplex härva.
Det suraste bäret i den här cocktailen är att när vi väl är inne i en smärtloop så är det väldigt svårt att komma ur den.

Det är enligt Todd Hargrove viktigt att förstå att det här till största delen är undermedvetna händelser och att det inte gör smärtan mindre verklig. Smärta är alltid verklig men varför den uppstår är inte alltid lika entydig.

Lindring för en stund

Så vad händer då när vi går till osteopaten, massören, eller yogapasset och faktiskt upplever temporär lindring? Svaret kan vara att vi ersätter vår smärta för en stund med en annan smärta. Eller vi ändrar för en stund några faktorer som bidrar till smärtan som till exempel genom att ändra ledbelastning, spänning i myofascian, syretillförseln i vävnader, eller vi ändrar vårt andningsmönster eller minskar vår stressnivå. Grunden till att det oftast bara håller ett stund är att vi försöker att lindra vår smärtproblematik med metoder som bara involverar några av komponenterna i vår neurotags och det drar alltså inte upp det onda vid roten. Som jag skrev har jag sett det många gånger i mina yogaklasser och ofta upplevt det själv dels på min egen yogamattan och dels efter besök hos duktiga kroppsterapeuter. Jag mår bättre ett tag men sedan kommer värken eller smärtan tillbaka.

Men är det helt hopplöst då?
Självklar inte.
Men det finns nog inga quickfix:(

Säg goodbye till smärtloopen

Både Todd Hargrove och Greg Lehman menar att man kan ta sig ur smärtloopen genom att förstå att smärta inte alltid behöver betyda att kroppen har skadat sig. 
Men hur ska jag kunna veta om den har det eller om det är gamla mönster som går på repeat?? Kroppen kanske upplever irritation i vävnaderna, eller en seglivad spänning någonstans, vilket ger syrebrist och inflammation i vävnaderna. Detta är reella komponenter i din neurotag men din rädsla för att det ska hända något allvarligt, som att du mister din rörlighet i området, inte kan gå till jobbet eller kommer att ha ont länge, är alla faktorer som bidrar till din smärta. Kunskap kan vara en bidragande orsak till att du kan ändra dina tags.

Det andra vi kan göra är att öka vår kroppskännedom. Undersökningar visar att dess bättre kroppskännedom, dess mera nyanserade kroppsupplevelse vi har dess mindre är chansen för att vi behöver leva i en smärtloop eller dras med kronisk smärta. Vi kan öka vår kroppskännedom genom yoga, vissa kampsporter, mindfulness, Feldenkreis, Alexanderteknik eller liknande kroppsterapeutisk träning. Vår livsstil kan vara en stor bidragande faktor och hur vi trivs i vårt liv, hur mycket stress vi upplever, hur vi lever vår dag, om vi får den vila vi ska ha och äter kost som är mera basisk än surgörande är alla faktorer som kan ändra dina neurotags.

Kroppen är ett palimpsest

Vår kropp är ett under. Till dels vill den att vi ska överleva och till dels är den som ett svårtydbart palimpsest. Vanor, föreställningar och vår historia skrivs in i kroppen och skapar de kroppsupplevelser vi har.

När vi förstår att kroppen är en dynamisk process som har sina egna tolkningar av vad som gynnar vår överlevnad och faktiskt inte alltid har rätt kan vi kanske minska eller helt eliminera kronisk smärta och bryta smärtloopen.

http://www.bettermovement.org/

http://www.greglehman.ca/http://www.greglehman.ca/

Varför har vi ont i ryggen? Del 1. Kan två timmars yoga varje vecka förebygga ryggsmärta?

Hej! Jag är yogalärare och jag har ont i ryggen!
Ja hrm, det låter väl som en bekännelse värd ett medlemskap i AA;)

För ett tag sedan var jag hos osteopaten och i dörren möter jag en av deltagarna från en av mina klasser. Hon tittar förvånat på mig och utbrister, "Men vad gör du här??"
Å ena sidan är det intressant med de föreställningar som följer med olika professioner. Håller man på med yoga, tror många att man är god som guld, alltid glad och frisk som en nyutsprungen nyponros.
Men å andra sidan är det ironiskt. Jag lär andra hur de ska ta hand om sig men min egen kropp sviker mig. Men, du Linnea, nu skrev du väl fel?! är det inte något med att det är tvärtom, det är du som sviket din kropp. Jo ursäkta, jag kommer till det!

Okey. Ryggont!?

I en undersökning läser jag att " Ländryggssmärta drabbar 70-85 % av alla människor någon gång i livet. Smärtan är av återkommande karaktär för de flesta och mellan 70-80 % upplever återkommande perioder av ländryggsproblem" (Karolinska institutet) I övrigt studien som inledde mitt förra blogginlägg där jag ifrågasätter föreställningen att yoga alltid är terapeutisk.

Eyal Lederman, sjukgymnast och forskare i neurofysiologi har läst cirka 300 studier som gjorts om ryggsmärta och enligt honom finns det inga tydliga markörer för vad som ger ryggont.
Studier visar på att hela upp till 90 procent av akut ryggsmärta är ospecifik, det vill säga att det inte handlar om att det har skett ett trauma i vävnaderna. Akut smärta kan sedan leda till mera specifika diagnoser där diskbråck är en av dem. Men orsaken till ryggsmärta är inte huggen i sten. Det kan finnas en koppling mellan ryggsmärta och faktorer som är av till exempel emotionell eller psykosocial karaktär men det finns inga påvisbara entydiga svar. Studier visar också att många människor har olika degenereringar i ryggraden utan att detta åsamkar dem smärta medans andra där inget sådant kan påvisas ändå lever med en smärtproblematik.

Men vår hållning då, kanske du tänker?

Som yogalärare tyr jag ofta till dålig hållning som svaret på alla världsproblem men enligt Eyal Lederman och Todd Hargrove kan vi inte ens vara säkra på det. Todd Hargrove säger i en intervju att..../"we´ve directed a lot of attention to posture and looking at pain problems as being caused by bad posture, but there has been a lot of research looking at peoples posture and trying to correlate pain, and they don´t find those correlations there. So its really a wake up call to people who are putting excessive importance to static postures as something to cause pain and that we can fix to improve pain"./....

Men han fortsätter med att påpeka att hållning är viktigt då varje gång du utför en rörelse och vill ha något gjort på ett effektivt sätt handlar det om att ha en optimal placering (alignment) i ryggen. Allt ifrån att kasta en boll och till att lyfta är beroende av hur ryggen samarbetar med resten av kroppen. Och lyfter du en viktstång på 100 kilo med rundad rygg har du bäddat för problem.
Men vad dessa undersökningar säger är att du inte kan förutsäga att en människa har ryggproblem bara genom att kolla av deras hållning.
Oh my!! de gånger som jag undrat efter att ha sett folks hållning, om de har besvär i ryggen och hört dem säga, - "Neej".
Jag har aldrig fått ihop det och jag har känt mig smått förbryllad och lite pinsam varje gång det hänt. Lite som att säga till någon, "Du är lejon va?" och de svarar, "Neej, jag är fisk!" Men hade de svarat , "Jo, jag är lejon" eller snarare,  "Jo, jag har ryggproblem."Skulle man tänkt; självklart det var väl det jag visste, det ser man ju på deras hållning!

Så tillbaka till min rygg. Jag har erkänt att den gör ont. Och deltagaren som jag mötte i dörren hos osteopaten har ju rätt. Jag har jobbat med min hållning. Jag vet hur jag ska hålla mig i olika positioner på yogamattan och när jag står i kön på ICA, kör bil, står vid diskbänken eller bara går runt. Och jag har yogat varje dag i många år, så vad är det jag missat???

Katy Bowmans finger

För ett par veckor sedan slog blixten ned. Gud räckte mig sitt pekfinger, fast det var inte Guds finger det var Katy Bowmans! Och svaret är så enkelt att jag knappt kan skriva det utan att rodna.

Katy Bowman liknar den moderna västerländska människan med ett djur i bur. Vår rörelseförmåga kan liknas vid tigern i ett zoo. Eller med Katys egna föredragna metafor, som en val i ett havsakvarium. Den begränsade ytan och den konstgjorda miljön gör att vi mister vår naturliga smidighet, vi blir mindre rörelseeffektiva och får jag skriva?, vi mister vår kroppsliga värdighet. (Min tolkning). Hon talar om att det finns många olika slags rörelser på samma sätt som mat har olika näringsämnen. Och att det handlar om, precis som med kosten att få i sig många olika som möjligt och inte bara en eller två.

Så hur ser mitt liv ut då? De senaste åren har jag haft galet många järn i elden. Nya projekt, hållit workshops, skrivet en bok, undervisat fulltid, och så är jag ensamstående tonårsmamma. Det har varit mycket, så mycket att jag valde att till exempel skaffa hjälp till städning och trädgård. Rent fysiskt innebar det att jag igenom en dag har suttit, kört bil, suttit, suttit, gjort lite yoga, suttit, suttit, suttit, kört bil, undervisat i yoga, kört bil, suttit och legat och sedan press repeat. Ett par gånger i veckan har jag tagit på mig löpskorna och sprungit en sväng och efter en höst med PT en gång i veckan skaffade jag mig en pilatesboll och ett TRX-band som jag använt måttligt. Så om jag ska räkna ut antal timmar som jag faktiskt rört på mig är det skrämmande, skamset litet. Och så jag undrar varför min rygg inte mår bra????


Hur många rörelsevitaminer har du tagit idag?  

Min poäng här är väl solklar. Oavsett vad vi gör och i princip även hur många timmar du står på yogamattan, gymmar, tränar, springer så kan dessa timmar inte balansera upp antalet timmar du befinner dig i en och samma position. Detta gäller också för dig som har ett höjbart skrivbord och som står mycket eller du som har ett arbete med huvudsakliga statiska rörelser på hårt golv. Svaret på vårt välbefinnande hittar vi i variationen av rörelser genom en dag. Med Katy Bowmans ord, de handlar om att få många olika "movement nutritions" varje dag.

Här är några förslag;
Att gå mycket men inte samma sträcka varje dag och inte varje dag.
Gå till affären och handla.
Gå till jobbet eller kör en bit, ställ bilen och gå resten. Att gå på många olika slags underlag i skor utan inlägg och häl (du som jobbar på hårt golv måste ha skor med lite mera stötdämpning men undvik häl) eller barfota.
Att röra på dig mycket när du står vid ditt skrivbord.
Att sitta på golvet istället för i soffan, fåtöljen, skrivbordsstolen. När vi sitter på golvet är det naturligt att byta ställning ofta till skillnad från när vi sitter på en stol.
Att sitta mycket på huk.
Att jobba i trädgården om du har en sådan.
Att slopa några av de tekniska husgeråden, piska grädden med handvisp eller knåda degen till exempel.
Att vila.
Vill du fortsätta att träna, yoga, gymma, springa gör du det men låt inte dessa utövande ersätta och kompensera för bristen på naturlig rörelse och skön vila i din vardag.


Yoga är ingen garanti mot ryggsmärta

Vad jag säger här är att yoga inte är nog om du lever resten av ditt liv i C-kurvan (den som kroppen oftast hamnar i när vi sitter). Jag har svårt att tro att endast två timmars yoga varje vecka kan förebygga ryggsmärta, (sorry Karolinska institutet) om du inte ändrar dina rörelsevanor i återstoden av tiden. Två timmars yoga i veckan kan öka kroppsmedvetenhet, förbättra, över tid, ditt andningsmönster och öka rörlighet, det kan inspirera dig till att gå nya vägar och hitta nya livsvärden. Det kan minska spänningar och framför allt lära dig att känna igen dina egna spänningsmönster men yoga är inte någon garanti när det gäller ryggont eller för den sakens skull annan smärta i kroppen.
Problematiken är mera komplex.
I studien från Karolinska institutet kan man läsa att det gjordes jämförelser mellan Mediyoga, Funktionell träning och samtal med läkare. Funktionell träning och Mediyoga gav lika bra resultat. Men det som också är viktigt att nämna är att båda rekommenderade deltagarna att göra sitt träningsprogram hemma. Varför Mediyoga fick mera poäng och mera uppmärksamhet i medierna var att den är mera kostnadseffektiv.
Jag skriver igen, problematiken är komplex. Det är så många faktorer som är med till att skapa välbefinnande. Min personliga uppfattning är att orsaken till mångas smärtproblematik som inte är direkt utsprungna ur skada på vävnader har med vår livsstil att göra. Hur och hur mycket vi går står och sitter, hur vi rör oss när vi utför saker tror jag har en stor inverkan på vårt allmänna välbefinnande.
Men smärta är också ett komplext neurologiskt fenomen som det forskas mycket i idag och enligt den kan smärtsignaler till exempel gå på repeat och skapa sina egna mönster utan att det finns någon egentlig akut orsak. Detta kan också vara en förklaring på varför smärta inte släpper eller varför smärta försvinner. Du har omedvetet, genom livsstil, eventuella trauman, historia och föreställningar kodat ditt egen smärtmönster.

Det här är så intressant att jag kommer att skriva mera om det i nästa blogg!

Men nu ska jag ut och gå i skogen!:)


http://www.svt.se/svts/article2894260.svt/binary/Tidiga%20insatser%20f%C3%B6r%20ryggbesv%C3%A4r.pdf

http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/40.-Ryggbesv%C3%A4r-l%C3%A5ngvariga.pdf

http://www.cpdo.net/Lederman_The_myth_of_core_stability.pdfhttp://www.cpdo.net/Lederman_The_myth_of_core_stability.pdf

http://www.arianayoga.com/todd-hargrove/

http://www.katysays.com/http://www.katysays.com/

http://www.restorativeexercise.com/

Yoga är inte alltid terapeutisk!

Här om dagen efter ett av mina yogapass var det en av deltagarna som sade att hon hade sett ett program på TV om att yoga kunde förebygga en dålig rygg. Hon upplevde att programmet var en bekräftelse på att yogan äntligen får den uppmärksamhet som den förtjänar.
Jag gladdes med henne men jag kände samtidigt ett slags förbehåll som jag inte just då kunde sätta fingret på. Vi höll på att packa ihop och det var inte tid för en längre diskussion.

När jag kom hem letade jag upp klippet som hon hade pratat om. Det handlar om en studie gjord av Karolinska institutet där Medicinsk yoga används i syftet att förebygga ryggsmärta. Resultaten var, jag citerar; "mycket positiva och man utgick från att man kunde arbeta 1,7 år mera om man använde sig av det här programmet 2 gånger i veckan. Du kan vara mera effektiv när du jobbar och alternativt förlänga antal år som du jobbar", sägs det i intervjun. Kolla klippet här. (Jag har lust att säga något om det att man värderar succé med hur mera jobbeffektiv man blir men nej, jag orkar inte.)

Då jag inte tagit del av studien kan jag inte uttala mig om den i detalj men jag upplever att det finns flera fallgropar i en sådan här typ utav studie. Oavsett om den är evidensbaserad och håller sig innanför den vetenskapliga ramen.

Är det bara medicinsk yoga som är medicinsk?

Det ena är att studien bygger på andnings och yogaövningar som är benämnt som "Medicinsk yoga",  skapat av Göran Boll. Medicinsk yoga är utvecklad ur kundaliniyogan i syfte att ha ett direkt terapeutiskt syfte. Jag tycker att det finns en del att säga om och ifrågasätta omkring hur en yogastil kan ta sig in i landsting Sverige runt men det är inte det jag vill skriva om nu. (Och kanske aldrig senare heller) Men jag skulle önska att det gjordes studier på effekterna från flera yogastilar då jag tror att resultaten skulle vara likvärdiga. Jag tror inte att resultaten har så mycket med den medicinska yogan i sig att göra men med kombinationen av andningsövningar, lätta rörelser och avslappning. Vilket andra yogastilar också kan eller skulle kunna erbjuda till personer med ryggproblematik. Ja det behöver inte ens vara yoga, det skulle lika gärna kunna ske med andra kroppsterapeutiska metoder, Feldenkreis eller Alexanderterapi till exempel.

Den andra som slår mig är det som ofta möter mig från många deltagare i mina grupper och det är en utbredd föreställning inom yogasfären om att  "yoga alltid är bra" och "yoga alltid är terapeutisk". (och ja händerna upp, för hur många gånger har jag inte hört mig själv säga det!!!;))) Det åtföljs alltid av en massa men men jag tror de flesta slutar lyssna efter den första meningen;)

Yoga är inte alltid bra. Yoga kan inte allt och yoga är inte alltid terapeutisk! Basta!

Om du tittade på klippet från Svt play ser du i en av sekvenserna hur en person har väldiga problem med att hitta en bekväm ställning. Alla i gruppen sitter på meditationskuddar i skräddarställning på golvet. Personen som inte kan sitta i skräddarställningen skulle förmodligen behöva sitta på en stol istället. Att inte kunna sitta bekvämt med en neutral kurva i ryggen gör det problematiskt när vi lägger rörelse och belastning till en ställning. Så om man frågade henne hur det känns skulle
hon nog inte kunna säga att det var en entydig bra upplevelse. Förmodligen i brist på hjälp med anpassning från läraren eller egen kroppsinsikt skulle hennes spänningar tvärtom kunna förvärras.

Solhälsningshelvetet

När jag gick min yogalärarutbildning delades vi in i grupper på fem där vi skulle undervisa och ta emot undervisning av varandra. Temat var solhälsningen. Vi skulle undervisa fem rundor var. Det vill säga att vi gjorde 25 stycken på raken. Och detta upprepades under två dagar och sedan skulle vi bedömas av våra lärare den sista dagen. (Om du behöver hjälp med räkningen ger det 75 solhälsningar om du var med på alla rundorna) Dessutom började vi varje dag med et yogapass som inkluderade solhälsningen. Jag var väldigt ny till yogan och hade inte fått någon ordentlig yogaundervisning innan jag tog utbildningen. Det lades ingen vikt på biomekanik på kursen och efter de sista solhälsningarna den sista dagen sade min högra axelled tvärstopp. Det här är 6 år sedan och oavsett vad jag gör för att hitta tillbaka är jag ännu inte helt smärtfri.

Nackspärr och mitt eget tillkortakommande som yogalärare

I mina egna klasser har jag upplevt att deltagare fått nackspärr, fibersprängning, ont i ryggen, mera ont i höften och säkert en massa annat som de inte har vågat säga till mig. Det har skett för att jag inte varit uppmärksam, kunnig nog, erfaren nog, haft nog överblick och för att de kanske inte heller har haft egen kroppskännedom och vetat vart de skulle sätta stopp. Det motsatta har också hänt, (phyy gud ske lov;) spänningar har släppt, huvudvärk har släppt, ryggsmärta, höftsmärta. Deltagare upplever ökat välbefinnande och rörelseglädje. Så det är både och! Yogan kan något men det kan det inte alltid och vad det är som gör att det fungerar ibland och andra gånger inte kan ha att göra med kunskap, erfarenheter och kroppsinsikt men inte nödvändigtvis.
Och gud förbarme! Det kan ju också vara så att yogastilen eller till och med yogan bara inte är till för alla!

Kan vi säkra oss att folk alltid går ut ur en yogaklass med en optimal upplevelse? 

Hur värderar vi en terapeutisk effekt? Behöver vi som yogalärare mera gedigen utbildning i anatomi, biomekanik, psykologi? Några yogastilar baserar sin filosofi och tekniker på mera andliga principer som härleds till äldre traditioner och intresserar sig inte för att blanda in nyare vetenskap i sitt system. Vad är kritikpunkterna på det?
Och är det inte så att vi behöver mera gedigna studier på effekterna av yoga generellt inte bara Medicinsk yoga. Har våra föreställningar om vad till exempel bakåtböjningar, framåtböjningar och inversioner kan något att göra med vad som faktiskt händer oss på yogamattan?

What are we actually doing in asana?

Matthew Remski håller just nu på att sammanfatta ett stort projekt och bok som heter " What are we actually doing in asana?"  Bokprojektet handlar om skador inom yogan. Yogautövare och även yogalärare med ofta lång erfarenhet inom yogan berättar om skador som skett när de praktiserat yoga. Men projektet handlar om mycket mera än det. Det ifrågasätter dessa många föreställningar vi har om vad yogan är och kan. Det rör vid de heligaste föreställningar om yogan som oklanderlig och alltid god. Remski ställer frågor till oss som kräver att vi svarar ärligt på om vi egentligen vet vad vi håller på med i asana. Kolla här:


Kan två timmar i veckan balansera upp de resterande timmarna av rörelsesbrist?

Och sist men inte minst kan yoga eller vilken annan träning eller kroppsterapi som helst skiljas från det liv som personen lever när den kliver av yogamattan, roddbåten, tennisbanan, löpspåret eller massagebritsen? Om stunden på yogamattan eller i träningscentret följs upp av 8 timmars sittande hur stor är chansen för en djupare och mera permanent förändring?

Så summankardemumman är!?

Oavsett hur mycket utbildning jag får eller hur mycket erfarenhet jag gör så har yogan sina begränsningar. Den är inte svaret på alla frågor. Den kan fungera terapeutiskt men det ligger inte implicit i dess natur och kan inte skiljas från nivån av terapeutisk insikt. Och detta gäller oavsett vilken yogastil man utövar.

Kroppslig ambivalens och vikten av optimal placering (alignment) i och utanför yogan

Vad är det som gör det? Att vakna upp och känna sig bara hälften av allt. Hälften pigg, hälften trött. Hälften på, hälften av. Hälften i kroppen, hälften utanför. Hälften nöjd, hälften ahh jag vet inte riktigt. sådär kanske. Vad ska man kalla det? När allt bara är hälften av vad det kunde vara?
Det finns ett ord för det, ett ord som jag skyr som hårstrån i filen, blöta tennissockar i ett par converse, en sprucken nagel.
Ordet är; ambivalens. Brrrr.

Att leva i ambivalens oavsett i vilket område i livet är den största energitjuven och glädjedödaren. Den fixerar vår handlingsförmåga som ett rådjur fixeras av bilens strålkastarljus. Att leva i ambivalens har aldrig gjort någon glad och det kan ha ödesdigra konsekvenser.

Vem du lever med? Vad du arbetar med? Vem du umgås med? Och hur du tillbringar din tid är inte det som det här ska handla om men däremot hur du har det i kroppen. Och vikten av optimal placering. På engelska alignment.

Att inte känna sig pigg men inte heller dålig. Att ha spänningar i kroppen men den fungerar ju rimligt ändå. Att inte kunna röra sig som man vill men kroppen kan ta sig från A till B. Detta är ambivalens i kroppen. Och om ambivalens var en energitjuv i ett allmänt betraktat set up är ambivalens i kroppen också en energitjuv och den minskar vår rörelseglädje.

Ambivalens i kroppen och brist på optimal placering är samma sak!

Det sätt varpå de flesta av oss lever idag skapar en ambivalent kropp. En kropp som är fast mellan att vara spänd men som kan fungera, som har ont men som kan fungera, som är trött men som kan fungera...ja...du fattar:)

Kroppen är som modellera!
 
Kroppen formas av den form du tillbringar mest tid i genom en dag.
Det är avgörande hur vi så att säga håller kroppen i olika rörelser. Det är det för att kroppen inte ska snedbelastas.
Att till exempel gå och sitta med skor som har 2 cm höga hälar bringar kroppen ut ur sin optimala placering nästan 20 grader. Detta kan ge olika konsekvenser hela vägen upp genom kroppen och påverkar alla system såsom blodcirkulation, lymfsystemet och syresättning. Det påverkar vårt muskuloskeletala system, skapar spänningar i myofascian och ändrar belastningen i skelettet. Du böjer lite i knäna, drar svanskotan in under dig vilket komprimerar SI leden och ländryggen och vidare genom ryggen upp i nacken. Ren ödesdiger matematik!

Allas kroppar har sin egen belastningshistoria (hur kroppen belastats genom livet). Belastning är nödvändigt för att vi ska må bra men det ska vara belastning som sker i förhållande till vår optimala placering.

Den form vi formats i tar vi med oss till yogamattan. Det innebär att vi kan känna oss utmanade i vissa typer av yogaställningar. Det kan också innebära att om vi inte får hjälp med att förstå hur vi ska ta oss ur våra mönster så hindrar dessa oss i att vara i linje med en optimal placering. Leslie Kaminoff har sagt; " Asanas don´t have alignment, bodies have". Ja, det skulle väl vara solklart! Eller?
En yogaställning är en form, den har inte en opimal placering men hur min kropp uttrycker denna form är beroende av mina förutsättningar. Och en yogaställning idag kan se annorlunda ut än vad den gjorde igår. Inte för att "reglerna" för en optimal placering har ändrats men för att kroppen har en annan typ av dag.

 "Optimal placering är att låta delen samarbeta med helheten. Det vill säga hur delarna är arrangerade så att de kan utföra uppgiften mest effektivt och skonsamt."Katy Bowman

Det kan vara att din krigare idag måste vara lite kortare, lite bredare och kanske behåller du händerna i midjan istället för att sträcka upp dem. Detta betyder inte att du inte har en god placering. Har du ställt dig så att vikten och kraften kan strömma jämnt upp och ned i positionen, så att skelett, myofascia och leder sjunger i ljuv harmoni? Ja, då har du optimal placering i din yogaposition.

Däremot om du hänger i leden och knäet faller inåt tillsammans med att din fot kollapsar inåt, du svankar överdrivet eller drar svanskotan in under dig och/eller du skjuter fram bröstet och hakan? Då är det svårt för kroppen att distribuera kraft och vikt. Det påverkar hur du känner dig i ställningen, lite off, lite ogrundad och kanske påverkar det din andning och din upplevelse av fokus. Det kan också vara med till att förstärka din belastningshistoria. och det du upplever är ambivalens i kroppen.

Vi vet när vi är i optimal placering, det är när all ambivalens är som bortblåst. När vi känner oss kraftfulla, fokuserade och grundade. Men hur ska vi komma dit?

Så som jag ser det räcker det inte med att bara göra justeringar när vi står på yogamattan.
Men när vi står på mattan, så är förståelsen för och utförandet av optimal placering otroligt betydelsefullt.

Vägen till en optimal linjering kan också vara olika men en optimal linjering (hur unik den än må se ut då varje kropp är olika) är inget att dividera om, då den är beroende av biomekaniska förhållanden! (Angående biomekaniska förhållande tänker jag att biotensegritymodellen (dr. Stephen Levin) är en kanske mera relevant modell när vi försöker att förstå kroppen. Termen mekanisk rimmar inte riktigt med min upplevelse av hur det känns att leva i kroppen men när det är sagt  finns det vissa förhållanden som kroppen uttrycker sig mest optimalt i vilket inte är något att dividera om:)


Yogaställningar kan hjälpa oss att få upp ögonen för vår kropps ambivalenta och negativa belastningsmönster men om vi bara gör detta 1, 2, 3, 4 gånger 75 minuter i veckan och sedan fortsätter att leva som vanligt, ja då ökar vi välmåendet just då men som alla vet är yogan en färskvara. Visst kan det hända saker över tid men den griper inte tag och rycker upp den kroppsliga ambivalensen med rötterna.

Det vi kan göra är att ta med oss det vi lärt om oss själva ut i vår vardag. Hur vi står vid diskbänken eller kön på ICA. Hur vi slår ned på foten när vi går och springer. Hur vi sitter vid vår dator. Men det är fortfarande så att det vi gör mest igenom vårt vakna liv är det som påverkar kroppen mest. Så, absolut! visst vi behöver yoga och yoga med optimal placering är avgörande. Men vi behöver också komma upp ur stolarna, röra på oss mer än vi står stilla för att räta ut alla små krökar så att blodet kommer till ordentligt med syre och näring till cellerna. Vi behöver inte träna mera...vi behöver ta tillbaka våra kroppar. Och våra kroppar är skapade för rörelse! Ambivalens är ekvivalent till den vita fläcken på kartan. Det är först när du kommer ihåg vad ditt naturliga territorium är som du kan förhålla dig till den.

Yoga med optimal placering kan vara en del av din naturliga kropps uttryck. Men en kropp som lever fri från ambivalens och uttrycker optimal placering är inte beroende av yogaställningar.