Är behovet för att stretcha samma som behovet att klia ett myggbett?

Det kommer från alla håll för tiden! Ifrågasättandet av stretching. Gör det nytta? Blir mina hamstrings längre om jag gör det? Ökar jag min flexibilitet, min prestationsförmåga, mitt välmående? Det görs mindre och större studier och olika professioner från kirurger till kroppsterapeuter uttalar sig om stretchingens saliggörande eller snarare brist på saliggörande. Paul Ingraham till exempel föreslår till och med att behovet för att stretcha har samma neurologiska förklaring som att vi vill klia på ett myggbett. (Se länk nedan)

I mina yogaklasser är det stretchingen som kammar hem högsta vinsten alltid. En klass med till exempel djupa höftstretch och responsen är total, folk går hem med en saligt leende på läpparna och yogapasset får 5 av 5 möjliga guldmattor. Varje gång!

Men enligt de flesta studier kan det inte påvisas att stretching har några av de effekter vi föreställer oss. Passiv stretching gör inte musklerna längre, det lindrar inte muskelömhet eller träningsvärk, det förhindrar inte skador vid idrottsprestation, det ökar inte vår flexibilitet.
(Jag klipper ur dessa statements från olika artiklar och böcker jag har. Se länkarna i slutet. För den vetgirige rekommenderar jag att själv läsa vidare, då det är viktigt att förstå i vilken kontext studierna gjordes och med vilken intention. De flesta studier gjordes i förhållande till sportprestationer och några i förhållande till förebyggande av skador, få studier har gjorts på effekten av stretching i yogasammanhang.)

Så det är förvirrande att vara yogalärare i dessa tider om man inte vill överge sin älskade yoga och samtidigt hålla sig ajour med all ny kunskap som vi ges från olika håll om kroppen och sinnets förmåga och begränsningar. Jag menar förstås inte att yoga bara handlar om stretching men vad jag antyder med mitt exempel ovan är att stretchning är kanske det största hitset i en yogaklass.

Jag älskar att stretcha. När som helst. Om morgonen när jag vaknar och känner mig stel. Mitt på dan när jag behöver att komma i kontakt med mig själv. Innan läggdags för att stretcha ur dagens knutar. Och alla tider emellan för massa olika anledningar eller på grund av ingen anledning.

Men min syn på stretching har ändrats. Det har den dels på grund av all denna nya information men också för att jag har genom de år jag varit yogalärare fått lov att se effekten av yoga och även bristen på effekt.

Här är några generaliseringar som jag gjort mig:

Yoga ökar rörelseomfång (ROM) (iallafall på yogamattan)
De flesta som yogar regelbundet en gång i veckan kommer under bara en termin att ha ökat deras leds förmåga att röra sig mera obehindrat i olika yogapositioner. Min hypotes är att det handlar om att yogan ger deltagarna nya sätt att vara i sina kroppar vilket skapar nya nervbanor. Hjärnan tillåter större ROM när olika positioner upprepas. Eller helt enkelt; dess mer känd kroppen blir med en yogaställning dess bättre blir vi på att utföra den. Precis som med all annan träning. Huruvida detta påverkar deras ROM utanför yogamattan blir med ens mera tricksybitsy. Några av deltagarna rapporterar om ökad kroppsmedvetenhet, mera fokus och välmåga men jag har inte fått något grepp om hur yogan har påverkat deras rörelsekapacitet i andra typer av livsaktiviteter. (Ska fråga dem när höstens kurser sätter igång:)

Yoga förbättrar inte dysfunktionell hållning
Många som kommer till yogamattan har med sig olika dysfunktionella hållningsmönster. Hållningsmönster som resulterar i dåliga knän, höfter, svankrygg, plattrygg, kutig rygg, gamnacke för att nämna de mest vanliga. En deltagare med en viss hållningsproblematik tar med sig denna in i alla yogaställningar som den utför. Som lärare ger jag olika instruktioner som handlar om att optimera belastningen så att deltagaren kan bryta mönstret och hitta ett bättre flöde i kroppen när yogaställningarna utförs. Men för många är det en kraftansträngning som endast varar medans de står i ställningen och kommer ihåg instruktionen men så snart de är ute ur ställningen så är de tillbaka in i sin bekvämlighetszon. Och nästa gång de ställer sig på yogamattan är de tillbaka på ruta ett.
(Det jag skriver om här är iakttagelser gjorda i klass-sammanhang. Jag är öppen för att man kan använda yoga för att ta sig ur vissa problemställningar men det kräver mera terapeutiska och individuella settings.)

Konklusion:
Den rörelsekapacitet vi utvecklar i yogaställningar ändrar inte nämnvärt på ett dysfunktionellt hållningsmönster.

Allt detta skrivna har lett mig till att tänka att yogan om den ska vara verkligt effektiv måste förhålla sig till och implantera något av den kunskap som senare studier erbjuder oss.

Yoga kan göras utifrån så många olika intentioner och den har helt klart en mängd fördelar. Den erbjuder till exempel större välmående, avslappning, fokus, självkännedom. glädje och gemenskap. Vi kan också känna stor tillfredsställelse av att bli riktigt bra på att utföra olika positioner (precis som vi kan känna glädje vid att bli bra på att springa, klättra eller spela golf) Men ska yogan ha den kroppsterapeutiska effekt på olika problemställningar (som vi ofta marknadsför yogan med att ha) tror jag att vi måste få ett bättre grepp på hur kroppen fungerar.

I nästa blogg ger jag några förslag till hur det skulle kunna se ut.

https://www.painscience.com/articles/stretching.php#sec_intro-tru
http://www.bettermovement.org/2011/guest-post-from-paul-ingraham-%E2%80%9Cthe-bamboo-cage%E2%80%9D/
http://www.nbcnews.com/id/21489011/ns/health-fitness/t/stretching-may-offer-extended-benefits/#.VZDZhGac8y4
http://www.julesmitchell.com/stretching-and-muscle-control/