Sann stabilitet kräver mobilitet

Det finns idag i olika sammanhang där vi arbetar med att stärka och rehabilitera kroppen ett stort fokus på stabilisering. Vi pratar om att stabilisera leder och core och förväntar att detta löser många av de olika issues som vi dras med.

Jag är väldigt inspirerad av människor inte bara inom yogan men inom andra olika fält såsom rörelseterapi, funktionell träning och fysiologi. Många av dessa människor har dykt djupt ned i olika forskningsstudier och har lång erfarenhet bakom sig i sina respektive fält. Deras teorier och arbete går bland annat mera ut på att öka styrkan i rörelse och inte fixera kroppen i ett konstant neutralt och stabilt läge. 

 

Detta tilltalar mig och verkar förnuftigt utifrån mina egna erfarenheter. Som praktiserande yogi har jag allt för många gånger blivit instruerad att skapa stabilitet i olika positioner. Att stå stilla i och gå in och ut ur positioner samtidigt som jag strävar efter stabilitet i lederna. Denna spänning har aldrig känts helt bra för mig. Det har upplevts tillkämpat och anspänt eventuellt har jag kompenserat med överrörlighet någon annanstans i kroppen och jag har haft svårt att koncentrera mig på andningen och den mera somatiska sidan av yogan.

Vår kropp är i oavbruten rörelse också när vi är stilla som vi just har sett. Vår ryggrad till exempel rör sig även när vi sitter helt stilla, påverkad av andningen och andra krafter som den är. Vi befinner oss alltid i det som i biomekaniska termer kallas för ”postural sway”. Att genom anspänning hindra dessa rörelser är onaturligt. 

 

När vi är centrerade vet varenda led och därmed muskel vad den behöver göra när och var. I en oavbruten dans mellan flexion, extension, lateral böjning och rotation hittar kroppen ut och in genom centrum utan att vi behöver ansträngt spänna upp någonstans.

Föreställ dig att din ryggrad är lite off centrum och du börjar att ”hålla in magen” för att stabilisera core. Det som nu händer är att du skapar en spänning i en snedbelastad position. Ryggraden och alla dess muskler fasthålls i ett obalanserat läge som förstärker ditt hållningsmönster istället för att som det var tänkt skapa mera hälsa. 

 

Bättre än att försöka att till exempel stabilisera ryggraden är att ge tillbaka ryggen sin rörlighet i alla dess riktningar.

Att lossa både på spänningar och att stärka upp delar som är överrörliga med muskelaktiverande rörelser förbättrar nervsystemet i området. Detta kan göras med dynamiska stretch, excentrisk, isometrisk och koncentrisk kontraktion. Dessa olika aktiviteter kan läggas på i princip alla yogapositioner, ja utan savasana förstås;) Att använda yogapositioner till att öka vårt rörelseomfång (det vill säga den rörlighet du har muskulär kontroll över) och sluta sträva efter att hitta neutral i varje position är enligt mig sann stabilitet.

Här nedan följer ett förslag på att gå upp och ned i uttanasana, framåtböjning. Att jobba med flexion i ländryggen på upprullning. Jobba sig upp och ned kota för kota och ta ut rörelserna åt alla håll. Muskler aktiveras både i koncentrisk, excentrisk och isometrisk kontraktion och för att ge mig själv ytterligare action använder jag ett par 1 kg hantlar. (böj gärna lite i knäna om baksidan av benen gör för mycket motstånd, annars är det här även en superbra övning för styrka och mobilitet i benen.