Sidor

måndag 25 maj 2015

Yoga kan inte existera i ett vakuum

Jag har älskat yoga från första stund. Min kärlek började för länge sedan då jag hittade en liten bok på biblioteket där en mager indisk man i klädskynke gjprde komplicerade yogapositioner. Jag lånade hem den och började från sida ett. Jag, vardagsrumsgolvet, en filt och en liten indisk man.

Jag fick ingen undervisning. Det var ingen som gav mig instruktioner eller sade hur jag skulle andas eller vad jag skulle uppleva. Jag var i yogaland helt på eget bevåg, utan karta och sällskap. Jag tror det var en bra början för det gjorde att kroppen och sinnet fick leta sig fram själv. Det innebar förstås också att jag fick många saker om felfoten.

Idag, en yogalärareutbildning och många kurser och workshops efteråt har min förståelse för yogans anatomi vuxit men då jag började utan att vägledas av någon auktoritet är min inställning till yogan både otraditionell, ifrågasättande och inte auktoritär. Jag har haft olika faser där jag provat av olika stilar och "outfit" men inget har passat mig i längden. Det passar mig bättre att ha många inspirations och kunskapskällor.

Det jag har undrat mig en del över är att det ser ut som om att det inte riktigt finns en diskussion och ifrågasättande om vad yogan egentligen gör och kan.

Har yogan immunitet?

Andra kroppsterapier och träningsformer utvecklas i takt med de nyaste studierna och forskningen.
Men yogan verkar att befinna sig som i ett vakuum. Som om yogan hade immunitet i förhållande till det som pågår omkring den.

De flesta hittar en yogaform och en lärare som sedan präglar resten av deras yogaliv. Man förlitar sig på en tradition. Men om man säger att man gör något för att man har gjort så i tusen år och sopar med det all eventuell kritik av bordet är inte det lite detsamma som att spotta tre gånger när en svart katt går över vägen eller lägga sju sorters blommor under huvudkudden midsommarafton?


Yoga är idag nästa lika vanlig som gymnastik var för tio år sedan. I USA är det 20 miljoner människor som yogar. Och det finns inget som säger att det är en kortvarig trend. Detta innebär att det kommer fler och fler till yogamattan. Människor med många olika kroppar. Kroppar med många olika behov, begränsningar och möjligheter. Olika människor dras till olika yogaformer. Några vill träna mera fysiskt, några behöver lugnet, andra mystiken. So far so good eller?


Knipövningar, Kegel och mula bandha

Ute på FB hade vi yogalärare en diskussion om knipövningar, Kegel och mula bandha. Det fick mig att tänka på vad vi tror oss veta och vad vi egentligen vet. De flesta yogalärare har undervisats i de tre olika bandhas, rotlås. (Se länk till en lättläst artikel i MBG här om du inte vet vad det är.) Några av oss har bara en ytlig kunskap, andra har praktiserat bandhas i många år.

De flesta talar om att bandhas handlar om att stabilisera kroppen när vi står i olika positioner och att rikta och ackumulera energin uppåt i kroppen. För att på så sätt inte läcka energi, skapa fokus och bereda väg till upplysning. Bra va! Det har väl ingen emot? Men om man tittar närmare på det. Vad är det egentligen vi gör? Och vad tror vi att vi upplever?

Låt oss ta mula bandha som också kallas rotlåset. Detta innebär att vi "lyfter" bäckenbotten det vill säga egentligen skapar vi en kontraktion i musklerna. Olika yogastilar har olika sätt att undervisa det här och olika fokus i bäckenbotten men kanelen är den samma i summan, du drar ihop muskler och skapar en koncentrisk spänning.
Olika yogastilar refererar till olika traditioner men de flesta är nog eniga om att den huvudsakliga grunden till detta är den som jag beskrev. Det vill säga för stabilitet och energi bevarande/förhöjande.

I en vlog med Katy Bowman som är biomechanist, beskriver hon vad som händer när man drar ihop musklerna i bäckenbotten. Se den här om du är intresserad.

Annars kort beskrivet, när man drar sakrum närmare blygdbenet sker en förkortning av muskeln. När man gör detta regelbundet. Som när man alltid drar bäckenet in under sig när man står, går och sitter. Som att göra knipövningar utan att också jobba med excentrisk rörelse genom att stärka sätesmusklerna. Eller som att hålla mula bandha igenom många yogapass kan resultatet oftare än sällan bli tajta bäckenbottenmuskler. En tajt muskel är inte en stark muskel. En stark muskel är en muskel som kan växla mellan excentrisk och koncentrisk rörelse och som vet när den ska slappna av.

När vi gör mula bandha upplever vi kanske att vi blir mera stabila och mera fokuserade, det kanske  känns som att vi har mera kraft och är mera centrerade. Några har kanske genom en kombination av andningsövningar och mula bandhas upplevt mera mystiska nivåer av enhet och sanning. Förresten vet jag inte helt vad jag menar med mystisk enhet och sanning men jag tänker att jag skriver det för annars skulle någon bara säga att jag missat det viktigaste orsaken med att göra bandhas;) (Jag bara skojar, det är klart jag vet vad det är;) men det är ingenting som vare sig är mystiskt eller behöver några bestämda tekniker eller en yogamatta för att upplevas.)

Vad vet vi egentligen?

Men vad vet vi om vad som sker egentligen? Vad är det som vi upplever som energi? Vad är det som gör att vi känner oss fokuserade? Vad vet vi om hur energin jobbar i kroppen? Och vad är det som ger oss en upplevelse av stabilitet och hur påverkar det kroppen både just nu och i längden?
Jag frågar inte din lärare nu, utan jag frågar dig! :)



Indiska män

De tekniker som många av oss anammat kritiklöst i yogan är tekniker som utvecklats av indiska män som levde under helt andra livsvillkor än vi. De levde ett mycket mera rörligt liv än vi, levde i hus utan många möbler. Satt på golvet och sov på golvet. De hade helt enkelt en diametralt annan livsstil än den vi har här i västen.
När de gjorde mula bandha utgjorde det inte en potentiell risk då deras sätesmuskel var stark som en hästskinka på grund av att de helt enkelt gick mera och ofta barfota i ojämn terräng. Och ofta satt på huk.

För min del är det viktigt att fråga mig varför jag gör det jag gör och utifrån den kunskapsplattform jag står på idag söka mer kunskap och förståelse.

I mina ögon är det helt absurt att adoptera olika tekniker utan att få en ordentlig förklaring på vad som händer i kroppen och varför jag ska göra den. För mig räcker inte tradition.

Jag brukar säga till dem som undrar att, nej yoga har inget med religion att göra men ibland undrar jag. För om man tittar på hur mycket tro och hur mycket kunskapsberöringsångest det tycks finnas i vår skimrande allsmäktiga yogavärld verkar det ibland inte som att det finns någon skillnad.

Som yogautövande och yogalärare kan jag inte bortse ifrån den tid och den miljö jag lever i och hur den påverkar min kropp och de som kommer och yogar med mig. Jag kan heller inte bortse från de studier och den forskning som görs inom olika vetenskaper och som är relevant för hur jag undervisar och utvecklar min yogapraxis.

Yoga kan inte existera i ett vakum. Mula bandha eller inte.




http://www.yogajournal.com/uncategorized/new-study-finds-20-million-yogis-u-s/

1 kommentar:

  1. Blev jätteglad av att läsa det här inlägget! Jag har tänkt mycket i liknande banor. Jag har alltid älskat yoga men på sistone funderat mer och mer på om det är så att yogan och pilates är utformade av män för mäns kroppar. Det känns tyvärr som att få yogainstruktörer har tänkt i de banorna och jag känner att det blir allt mer oklart om jag vill träna hos instruktörer som faktiskt inte vet vad det är de lär ut och om positionerna i själva verket kan vålla skada!

    SvaraRadera